Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Res. på Städernas besvar d. 16 Okt, 1723 § 35 S der det
omedelbart efter tillåtelsen att i städerna inrätta auktionsverk »till
hus och gårdars samt lösörens försäljande» tillägges: »igenom
hvilka jämväl alla de varot’, som varda utexekverade, kunna på
bästa sättet föryttras och i penningar vändas». Oaktadt
auktionsverken således voro inrättade för försäljning af såväl fast
som lös egendom, talas ju i fråga om hvad som är
utexekve-radt endast om varor, hvilket ord tydligen icke kan afse annat
än lös egendom2.
Oss synes det af ofvan anförda skäl alldeles otvifvelaktigt, att
vid tiden före 1734 års lag verkliga exekutiva auktioner å fast
egendom med nyss nämda undantag voro i svensk rätt okända.
Och ej heller i nämda lag förekommer en antydan om sådana3.
Den gamla grundsatsen om borgenärens förnöjande ur sjelfva
fastigheten eller dess afkastning, men icke ur dess
försäljuings-värde kvarstod här ännu i sin renhet. Enligt U. B. 5: 5 skulle
nämligen utmätning i fast egendom tillgå pfå det sätt, att
hafva galt den grundsatsen, att »en kreditor på erhållen dom är icke
skyldig att i betalning mottaga ett hus, som står öfver dess fordran, utan bör
med andra reda medel betalas, eller i vidrigt fall huset auktioneras». I
rådsprotokollen för nämda dag hafva vi emellertid icke lyckats påträffa något
härom.
1 Modée I s. 459.
2 Vid exekution i bergsmanshemman för fordringar, grundande sig
på lemnadt förlag till bergshandteringen, voro dock redan före 1734 års
lag auktioner tillåtna. I Kongl. Res. på allmogens Besvär d. 28 Juni 1731
§ 56 (Modée II s. 888) stadgas nämligen, att bördemännen ej hade rätt att
lösa till sig dylik egendom efter värderingssumman, utan att om de ej kunde
komma öfverens med förläggaren om lösesumman (jfr. Kongl. Förordn. d.
4 Juli 1739, Modée II s. 1577), egendomen borde förauktioneras till den
mestbjudande inom bergsmansståndet. Att de vanliga grundsatserna
angående sättet för att förhjelpa borgenären till sin betalning här ej gjorde
till fyllest, beror derpå, att bergsmanshemman ej fingo besittas af andra än
bergsmän och att det följaktligen var omöjligt att tillvärdera fastigheten
ät förläggaren, som i regel tillhörde en annan samhällsklass, jfr. Kongl.
Res. d. 18 Maj 1689 § 9 (Schmedeman s. 1240) och Kongl. Br. d. 10 Dec.
1745 (Kongl. Stadgar etc. ang. Bergverken och Bruken II s. 344).
3 J. B. 5: 7, som för visst fall stadgar, att bordesskillingen skulle
utgöra »hvad borgenären eller annan köpare derför gifva vill», kan nämligen,
såsom vi nedan skola visa, icke anses hafva afseende på exekutiv auktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
