Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgenären sattes i besittning af — erhöll införsel i — den
utmätta egendomen, på det att han i dess behållna afkastning
måtte hafva en ersättning, svarande mot 6 °/o å den fordran
i hufvudstol och räntor, hvarför utmätning skett. Mot tredje
man var en sådan borgenär i viss mån tryggad genom den
förmånsrätt, som införseln enligt H. B. 17: 13 då medförde.
Den definitiva realisationen af borgenärens rätt skedde derefter
genom lagfarande med den utmätta egendomen i samma
ord-_ ning, som i J. B. 9: 3 var stadgad för fast pant. Löste icke
egaren eller hans bördemän, eller i stad viderboende eller nabo,
inom den föreskrifna tiden från tredje uppbudet, var
borgenärens eganderätt till den utmätta fastigheten ovilkorlig. Detta
förklarar, huru bland de sätt, på hvilka eganderätten till en
fastighet, som sedan blifver föremål för klander, kan hafva
öf-vergått på annan man, i J. B. 11: 4 kan nämnas äfven laga
mätning för gäld1.
Då, såsom vi ofvan sett, i 1734 års lag icke förekommer
någon bestämmelse om exekutiva auktioner å fast egendom och
1 I Lagkomiténs förslag till civillag, motiven sid. 88, omnämnes, att
Lundius i ett af honom redigeradt förslag till Jordabalk bland laga fång
upptagit jämväl utmätning. Det oriktiga häri anser komitén sig
ådagalägga genom ett angifvande af utmätningens karaktär enligt moderna
rättsgrundsatser.
I gällande lag uppräknas som bekant i J. B. 1: 1 bland laga fång »pant,
om den lagligen pantsatt och förstånden är.» Då nu fullkomligt samma
grundsatser som angående pantsatt egendom gälde om det förfarande, hvilket
borde iakttagas af den, som ville befria sig från lösningsanspråk på en utmätt
fastighet (U. B. 5: 5 sista punkten), synes det oss antagligt, att orsaken,
hvarför icke i enlighet med Lundii förslag utmätning kom att uppräknas
jämte öfriga laga fång, oaktadt den som nämdt i J. B. 11: 4 ställes vid
sidan af dem, ingalunda är att söka deri, att ett dylikt betraktelsesätt
enligt då gällande rättsgrundsatser skulle varit oriktigt, utan fastmera i den
omständigheten, att densamma kunde anses inbegripen i fånget pant. Detta
förefaller sannolikt äfven i betraktande deraf, att enligt då bruklig
terminologi uttrycken pant och utpanta användes äfven om utmätt egendom.
Härmed må nu hafva varit huru som helst, säkert är, att man icke
vederlägger Lundii uppfattning af utmätningen såsom ett laga fång genom att i
likhet med Lagkomitén påvisa, att med utmätningens karaktär enligt nu
gällande rätt en dylik förklaring är oförenlig, något, som ingen människa
bestridt och allra minst Lundius, för hvilken detta moderna
utmätningsbe-grepp antagligen icke var kändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
