Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är af stort intresse, icke så mycket i sin egenskap af
motivering till 1748 års författning, som fastmera såsom utgörande
bevis på tillvaron af olika meningar angående 1734 års lags
ställning till en vigtig principfråga, och detta redan åtta år efter
dess utfärdande och just bland de män, som sjelfva deltagit i
utarbetandet af densamma. Såsom af betänkandet framgår, är
majoritetens mening föranledd deraf, att den utgått från att
borgenären under alla förhållanden var berättigad att erhålla
betalning i penningar, af hvilken princip rätten att påyrka
försäljning af gäldenärens egendom är en nödvändig följd.
borgenären icke vill hafva egendomen (utan) söka sin betalning, utsättes i
Utsökningsbalken de steg, som dervid böra iakttagas, hvarest 5 kap. 5 §
förmår, att när gäldenär hvarken hafver penningar eller lösören att gäldä
med, då skall fast gods i mät gå, och visar den 6 § i samma kapitel, att
om borgenären vill hålla sig till panten och ej afbida den tid, att panten
först lagfaras. må, söke införsel deri; och som borgenär, då han påstår sin
betalning och hvarken vill med egendomen lagfara eller efter införsel sitta
deruti, utan vill hafva penningar, som han är berättigad till, när tiden efter
förskrifningen är förfallen, icke kan på annat sätt dertill hjelpas, än att
egendomen går till salu, så är den bästa utvägen dertill, att sådant sker under
offentligt utrop, kunnande i ty fall gäldenären så mycket mindre säga sig
vara öfverilad, som han förut är hos landshöfdingen hörd och torde först
hafva begärt anstånd med betalningen, hvartill hönom gemenligen tre
månaders tid lemnas, och der borgenären då i brist af betalning ånyo anhåller
om egendomens försäljande, blifver auktionsterminen så lämpad, att den
hinner allmänt kungöras å landet sex månader förut och i staden tre
månader, så att han har tillräcklig tid att förskaffa sig penningar, hvarförutan
han ock torde hafva sig i Hofrätten besvärat öfver Konungens
Befallnings-hafvandes utslag och derigenom dragit tiden så mycket längre ut för
borgenär, hvars .villkor alltid snarare böra göras lätta än svåra, så framt den
allmänna krediten skall kunna bibehållas, hvilken på det sätt alltför mycket
skadas skulle, om en borgenär blefve alltid förpligtad att hafva uppbud och
laga stånd å fast egendom, innan den till hans betalning kunde föryttras,
som på landet fordrar tu års tid; och således hålla de flesta ledamöter
före, att icke allenast då egaren sjelf begärt hos Konungens
Befallningshaf-vande att få låta. sin egendom gå till salu under offentligt utrop eller ock
någon till sina borgenärer på en gång afstår allt sitt gods eller hans gäld
eljes gör upp mot egendomens värde, utan ock då gäldenärs fasta egendom
kommer att i mät gå, och borgenär påstår att derutur få sin betalning i
penningar, den han på annat sätt ej kunnat erhålla, må Konungens
Befall-ningshaf vande på förbemälda sätt derutinnan förfara och låta egendomen gå
under offentligt utrop till salu».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
