Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt, att denna andring skett i anledning af en i
redaktionsforslaget n:r 2 omedelbart efter rubriken Utsökningsbalk
förekommande anmärkning1 af följande innehåll: »Auktionen af fast
pantsatt egendom synes ej böra ske emot någonderas vilja af
dem, som debitor eller kreditor är. Item kommer att
delibereras om öfverskottets lösen af den värderade panten».
Den stridighet, som förefinnes mellan 1734 års lag och
författningarna 1748 och 1752, kan man ej heller komma ifrån
genom att antaga, att för den i dessa omtalade försäljningen
under offentligt utrop skulle förutsättas gäldenärens samtycke2 3.
Författningarna sjelfva gifva detta ingalunda vid handen. I
1748 års förordning ordas nämligen om det fall, »då
Konungens Befallningshafvande finner skäl vara att låta gäldbunden
fäst egendom å landet genom offentligt utrop försäljas» och i
lvongl. Förkl. d. 15 Dec. 1749 heter det: »då Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande uti utsökningsmålet gifver utslag om
egendomens försäljande genom offentligt utrop». Det är tydligen
Konungens Befallningshafvande, som har att pröfva, om skäl
föreligga att tillåta exekutiv försäljning af fastighet, och sådana
kunna förefinnas, äfven om gäldenären ej samtyckt dertilR
En annan fråga, som varit föremål för olika åsigter, är, om
det för exekutiv auktion enligt 1748 års författning var nöd-
1 Denna anmärkning är den åttonde i ordningen bland de här
förekommande; (den tionde lyder: Auktionsförordningarna jämföras härmed).
Från hvilken person dessa anmärkningar förskrifva sig, är oss ieke bekant;
af deras innehåll och form att döma, synas de vara gjorda af någon
ledamot eller sekreterare i lagkommissionen och afsedda att vid dennas
sammanträden blifva föremål för diskussion.
2 Att icke gäldenären genom att påyrka auktion ä den från honom
utmätta fastigheten kunde betaga borgenären rätten att behålla den efter
värderingen, synes oss vid en jämförelse af U. B. 5: 3 och 5 samt 6:4 uppenbart.
Se ock det svar, som Bondeståndet d. 25 Nov. 1778 afgaf å en Kongl.
Proposition ang. exekutionsverket af d. 31 Okt. s. å. Ståndet hemstälde deri om
ett stadgande, att »egendomen må på auktion föryttras, äfven om
gäldenären för dess del sådant äskar, så att borgenären icke kan enligt lagens
nuvarande föreskrift den behålla för värderingssumman utan med
gäldenärens och dess öfriga kreditorers uttryckliga bifall. Den motsatta åsigten
omfattas af Tengwall s. 197 § 42 och Afhandling om bördsrätten, Lund
1792, s. 37.
3 Jfr. ock Lagkommissionens ofvan anförda betänkande d. 19 Juni 1742.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
