Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändigt, att egendomen före auktionen skulle vara för
borgenärens räkning uppbjuden och lagstånden, eller om borgenären
var berättigad att utan vidtagande af några dylika åtgärder få
egendomen såld å auktion. I förra fallet skulle den ändring,
som genom 1748 års författning gjordes i 1734 års lags
grundsatser, endast hafva inneburit, att den auktion, som egde rum,
efter det fastigheten blifvit för borgenären lagstånden, numera
skedde på gäldenärens risk, så att, om efter fruktlösa försök
att sälja egendomen för värderingssumman man slutligen lät
den gå bort för lägre pris, borgenären ansågs godtgjord för sin
fordran endast intill köpeskillingens belopp. Om dereinot något
uppbjudande öfver hufvud ej mera var erforderligt, var det en
i praktiskt afseende vida mera betydelsefull förändring, som vår
svenska rätt genom författningarna 1748 och 1752 undergick.
Angående tolkningen af dessa författningar voro åsigterna
vid den tid, då de ännu voro i gällande kraft, synnerligen
delade, något som särskildt tydligt framträder i de svar, som af
de olika stånden vid 1778 års riksdag afgåfvos å en Kongl.
Proposition ang. exekutionsverket, daterad d. 31 Okt. nämda
år och innehållande bland annat ett stadgande af väsentligen
enahanda innebörd som det, hvilket genom § 10 i Kongl.
Forordn. d. 28 Juni 1798 upphöjdes till lag. Allmänt erkändes
visserligen i de afgifna svaren, att stor omgång och tidsutdrägt
förorsakades af då gällande grundsatser angående fordrans
utbekommande ur fast egendom, men rörande nu förevarande
fråga gjorde sig skiljaktiga meningar gällande i de olika stånden.
I Ridderskapets och Adelns d. 19 Dec. 1778 afgifna svar utgår
man från, att genom författningarna 1748, 1749 och 1752 skett
en total förändring af U. B. 5: 5 och J. B. 9: 31. De öfriga
1 ifrågavarande skrifvelse är i hithörande delar af följande lydelse:
Som Kongl. Förordn. d. 17 Febr. 1748 och Förklaringen deröfver 1749 samt
af d. 4 Mars 1752 tydligen förmå, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid
utmätning sansökningar ega genom auktion försälja låta fast egendom, så lär
ej vidare förklaring tarfvas, än att gäldenären ej bör fa söka mer än en
eller högst tvenne värderingar, hvarefter egendomen, enär borgenären ej
åstundar införsel och lagfart, bör efter de i högstberörda förordningar
an-befalda kungörelser ett är från den dag, utmätningsutslaget föll, under
offentligt utrop till den mestbjudande försäljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
