- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / I. /
98

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter att i det foregående hafva sökt påvisa den alltjämt
stegrade betydelse, som auktionen under tidernas lopp erhållit
för exekutionsförfarandet, skola vi öfvergå till framställningen
af vår nu gällande rätts grundsatser i ämnet. Utsökningslagens
femte kapitel, hvilket som bekant handlar om försäljning af
utmätt egendom, inledes med ett stadgande, § 87, som afser
både fast och lös egendom och är af följande lydelse:
»Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion».

Att det utmätta skall säljas, finnes hvarken i detta eller
något annat lagrum föreskrifvet. Sådant kan naturligen ej
heller komma i fråga, då det utgöres af penningar eller, om
betalningsskyldighet i viss vara föreligger, af en dylik vara i
tillräcklig myckenhet1. Att borgenären, då betalningsskyldighet
i varor åligger gäldenären och sådana varor ej finnas, är pligtig
att taga betalning i penningar, framgår af U. L. § 612. En
borgenär, som har rätt till betalning i penningar, behöfver
dere-mot icke enligt moderna rättsgrundsatser nöja sig med att
erhålla något annat, än livad hans fordringsrätt går ut på
(da-tio in solutum), och i följd deraf erfordras i livarje sådant fall,
att det utmätta, der det icke utgöres af penningar, till sådana
förvandlas. Detta behöfver dock ingalunda med nödvändighet
ske genom försäljning. Den utmätta rättigheten kan nämligen,
vara af den beskaffenhet, att dess förvandling i penningar lättare
kan ske på annat sätt. Så kan vara fallet, om en gäldenären
tillkommande fordringsrätt blifvit utmätt. Är det
utmätnings-borgenären sjelf, mot hvilken denna fordringsrätt är riktad, sker
dess realisation lämpligast, derigenom att den fordran, hvarför
utmätning skett, och den, som utmätts, mot hvarandra kvittas3 * * * * 8.

1 Jfr. Nya lagberedningens förslag till U. L., motiven sid. 103.

2 Jfr. den finska utsökningslagen d. 3 Dec. 1895 kap. 4 § 1 — Teo-

retiskt sedt, borde en borgenär, som har fordringsrätt i varor af visst slag,

kunna fordra, att, om gäldenären ej eger dylika, sådana å dennes risk an-

skaffades för att lemnas till borgenären, på samma sätt som den, hvilken

har fordringsrätt i penningar, är berättigad att erhålla sådana, äfven om

för anskaffande deraf erfordras försäljning af annan egendom. Ett
genomförande af en sådan grundsats skulle leda till, att man finge »exekutiva
upphandlingsauktioner ».

8 Jfr. Nordling, Några punkter inom läran om kvittning (Tidsskrift for
Retsvidenskab 1888 s. 407 ff.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free