Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dylika fall var i lika hög grad af behofvet påkallad, uttalas ock
direkt i KongL Forordn, ang. vissa omständigheter i
lagsöknings-och utmätningsmål d. 28 Juni 1798 § 101 och förklaras der
vara anledningen till den lagändring, som då vidtogs, nämligen
att, då fast egendom skulle blifva föremål för exekutiv auktion,
en värdering vore tillräcklig, »hvaröfver ej klagas må, eller flera
sökas».
Detta lagrum är äfven derutinnan af intresse, att det är
det första, som i uttryckliga ord tillerkänner en borgenär rätt
att utan föregående införsel eller lagfart få en utmätt fast
egendom försåld å offentlig auktion. Dess betydelse härutinnan
har stundom blifvit öfverskattad, i det man2 antagit, att först
genom detsamma exekutiva auktioner å fast egendom skulle
hafva blifvit i svensk rätt införda. Af ofvan anförda skäl anse
vi emellertid, att den äran tillkommer den ett halft
århundrade tidigare utfärdade Kongl. Forordn, d. 17 Febr. 1748, och
vi tro oss äfven af sjelfva uttryckssättet i 1798 års förordning
kunna sluta till, att det ifrågavarande stadgandet i dess § 10
endast afsåg att meddela en förklaring, icke en ändring af
den förut gällande rätten. § 10 börjar nämligen på följande
sätt: Genom Kongl. Förordningarne d. 17 Febr. 1748 och 4
Mars 1752 är redan förordnadt, huru med gäldbunden fast
egendoms försäljande utmätningsvis förhållas skall, och som
borgenär, hvilken fordran hos annan hafver, ehvad den är
intecknad eller icke, och hvarken åstundar införsel i den fasta
egendomen som i mät gå skall eller vill efter 9 kap.
Jordabalken, genom lagfart pantevis, ägande rätten dertill förvärfva,
icke kan betagas att, i den ordning ofvan omförmälte
författningar bjuda, få den pantförskrifne eller iritecknade, eller i mät
anskrifne fasta egendom, utan föregången lagfart, till dess
förnöjande offenteligen försåld; alltså etc. Stadgandets affattning
synes gifva vid handen, att dess förra (här anförda) del
endast utgör ett konstaterande af den en borgenär redan förut
tillkommande rätten, hvaremot genom dess senare del verkliga
ändringar göras i denna.
1 Backman I s. 562.
2 Broomé, Studier i konkursrätt, Lund 1888, s. 72 not 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
