Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
juridiskt förpligtande viljeförklaringar, kan icke rimligen påstås.
Om så vore fallet, skulle ju den, som annonserat, att han för
visst pris hade en häst till salu, en våning att uthyra eller
att en plats för kompetent person mot viss lön funnes ledig
hos honom, vara pligtig att ingå aftal af nämda slag med hvem
som helst, som förklarade sig villig att på de tillkännagifna
vilkoren köpa hästen, hyra våningen eller tillträda platsen. Då
det dock uppenbart är den annonserandes mening att endast
med en person ingå ett sådant aftal, visar detta resultat
påtagligen det oriktiga i den åsigt, deraf det är konsekvensen. Att
genom en positiv lagbestämmelse uttala detta synes tämligen
onödigt och kan för öfrigt vara farligt, enär dennas affattning
kan komma att träffa äfven sådana tillkännagifvanden, hvilka
rätteligen böra anses som förpligtande viljeförklaringar. Så har
i allmänhet ej heller skett. Den tyska Handelslagen af år 1862
innehöll emellertid i art. 337 en uttrycklig bestämmelse i
ämnet *, men denna uteslöts derur vid den revision, nämda lag
undergick i sammanhang med införandet af den nya tyska
Civillagen. Afsigten med omarbetningen var att bringa
Handelslagen i öfverensstämmölse med Civillagen och att ur den
förra utesluta allt, som regleras i den senare. Dit hör
naturligen den s. k. aftalsläran; bland de derom handlande §§:erna
har det emellertid ansetts olämpligt att upptaga någon,
motsvarande Handelslagens art. 337 1 2 * * * * *. I det år 1895 af Nya
lagberedningen utarbetade förslaget till Lag om kpp och byte § 11
förekommer ock efter den tyska Handelslagens mönster en
bestämmelse, hvars behöflighet och lämplighet man på nämda
skäl synes kunna ifrågasätta 8.
1 »Das Anerbieten zum Verkauf, welches erkennbar fur mehrere Per-
sonen, insbesondere durch Mittheilung von Preislisten, Lagerverzeichnissen,
Proben oder Mustern geschieht, oder bei welchem die Waare, der Preis oder
die Menge nicht bestimmt bezeichnet ist, ist kein verbindlicher Antrag zum
Kauf.» Se ang. tolkningen häraf t. ex. v. Hahn, Gommentar zum allge-
meinen deutschen Handelsgesetzbuch, II, Braunschweig 1883, s. 231—241.
8 Motive 1888 I s. 166-167.
8 § 11 är af följande lydelse: »Har någon, genom tillkännagifvande i
tidning, medelst prislista eller på annat sätt, allmänneligen uppfordrat
andra att med honom sluta köp, vare det ej såsom anbud ansedt». Jfr.
motiven, sid. 37—38 samt yttrande af Lassen i T. f. R. 1898 s. 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
