- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
117

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke nog, att detta aftal skulle vara i sig ogiltigt; enligt vissas
mening bör den omständigheten, att inroparen »köpt bort»
med-täflare, berättiga auktionstillställaren att, då han derom får
kännedom, yrka på återgång af sjelfva det vid auktionen
åväga-bragta aftalet och derjämte fordra skadestånd1.

Denna åskådning har fått sitt uttryck i flera af de mest
betydande af de europeiska lagstiftningarna; uttryckliga
föreskrifter derom finnas sålunda i Preussen* 1 2 3 * *, Österrike8, Frank-

fall (refereradt i Seufferts Archiv fur die Entscheidungen der obersten
Ge-richte in den deutschen Staaten 1888 n:o 10) hållit före, att det är beroende
af omständigheterna i det konkreta fallet, huruvida ett sådant aftal är ett
pactum turpe eller icke. En utförlig litteraturan visning i ämnet finnes hos
Falkmann, Die Zwangsvollstreckung, Berlin 1888, s. 210; jfr ock v. Christen,
Abhalten vom Mitbieten bei Versteigerungen (Dissertation), Göttingen 1896,
s. 33—40.

1 Regelsberger s. 190—192; Koch, »Ober den Einfluss der Abhaltung

vom Mitbieten oder Weiterbieten bei öffentlichen Versteigerungen auf den
Konsens des Versteigerers in den Zuschlag (Kontraktsschluss)» i Gruchots
Beiträge zur Erläuterung des deutschen, insb. des preussischen Rechts IV s.
242—255; jfr ock v. Christen a. a. s. 40—42. Vangerow (Pandekten,
Mar-burg u. Leipzig 1869, III s. 443) skiljer mellan de fall, då utbjudandet är
ett verkligt anbud och då så icke är förhållandet; endast i förra fallet skulle
återgång af aftalet kunna påyrkas. k

2 I en preussisk författning af d. 14 Juli 1797 stadgas, att aftal,
hvarigenom någon mot ersättning (Abstandsgeld) utfäster sig att icke deltaga i
bjudandet vid en af offentlig myndighet förrättad auktion, äro ogiltiga, så
att den derför betingade ersättningen icke kan utkräfvas och, om den
frivilligt utbetalts, bör tillfalla i stället för den, som uppburit densamma,
ega-ren till det sålda eller dennes borgenärer. Jfr Dernburg II s. 33—34;
Förster-Eccius II s. 135—136. - Derjämte belägger den preussiska
Strafflagen d. 14 Apr. 1851 i § 270 den, som »durch Gewalt oder Drohung oder
durch Zusicherung oder Gewährung eines Vortheils» af håller annan »vom
Mitbieten oder Weiterbieten», med straff af böter eller fängelse ända till sex
månader. Någon motsvarighet till detta stadgande förekommer icke i den
för tyska riket gemensamma Strafflagen, men, oaktadt detta beror derpå,
att riksdagen två särskilda gånger förkastat en från regeringarnas sida
föreslagen bestämmelse i samma riktning, har stadgandet i fråga af
Reichs-gericht ansetts icke^hafva upphört att gälla genom § 2 i Einfurungsgesetz
zum Strafgesetzbuch d. 31 Maj 1870; se rättsfall i Seufferts Archiv 1888
n:o 9. Utförliga litteraturhänvisningar i sistnämnda, i teori och praxis
omtvistade fråga meddelas af v. Christen, a. a. s. 3—24.

3 Stadgande derom finnes i en författning af d. 6 Juni 1838; jfr öster-

rikiska Civillagen § 878 och Lagen 1896 § 177 mom. 2 samt v. Canstein

II s. 707.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free