Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af andra än verkligen svikliga åtgärder i sådant syfte är icke
blott olämpligt, utan rent af skadligt, enär ett sådant förbud är
synnerligen svårt att upprätthålla och kommer att gifva
upp-hof till talrika processer*, i hvilka factum probandum (att
någon bjudit med för säljarens räkning) är synnerligen svårt att
bevisa, då ju helt naturligt öfverenskommelser derom i så fall
endast i största hemlighet träffas.
Om således vi anse oss kunna uttala, att enligt svensk rätt
auktionstillställaren icke kan förvägras att deltaga i bjudandet,
återstår oss nu att tillse, hvilken betydelse detta har för frågan
om utbjudandets juridiska natur. För besvarandet häraf
fordras, att man har klart för sig innebörden af ett bud af
auktionstillställaren i ett fall, då han sjelf är egare till de föremål,
som skola säljas. Buden af spekulanterna äro ju i så fall
förklaringar att vilja köpa det utbjudna för det i hvarje bud
nämda priset — om anbud eller antaganden, må ännu lemnas
derhän. Så kunna deremot tydligen icke egarens bud
uppfattas ; ingen kan ju vilja köpa sin egen sak 1 2. Ej heller som en
förklaring att vilja sälja till det i budet nämda priset kan
ega-rebudet betraktas, ty deraf skulle ju följa bland annat, att han
icke finge göra mera än ett bud å samma utropspost, men vi
hafva ju sett, att hans befogenhet att deltaga i täflingen är
obegränsad. Det rätta är, att i ett sådant bud se en
förklaring att icke vilja sälja under eller ens till det pris, som i
budet nämnes 3. Att befogenheten att afgifva en sådan
viljeförklaring står väl tillsamman med offertteorien, är påtagligt.
Har auktionstillställaren rätt att «efter behag antaga eller
förkasta gjorda bud, är det ju intet märkvärdigt deri, att han kan
kläda förkastandet i form af ett öfverbud.
1 Bevis härför kan hemtas ur den engelska rätten. Benjamin (s. 421,
425 ff. 453 ff.) anför ett rent af häpnadsväckande stort antal prejudikat i
denna fråga.
2 Äfven om auktionsförrättaren anses som kommissionär för säljaren
och icke såsom hans fullmägtig — en fråga, derpå vi icke ämna ingå —
kan man icke antaga, att auktionsförrättaren skulle vara egare till de
utbjudna föremålen, och följaktligen ej heller, att genom bud af
auktionstillställaren ett verkligt köp skulle komma till stånd.
8 Jfr. Nellemann s. 64; Schweigaard II s. 404; Thöl I: 2 s. 181.
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
