Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ovisst kan deremot synas, om rätten att deltaga i
bjudandet icke strider mot acceptteorien. År detta fallet, måste — då
nårnda befogenhet för auktionstillstållaren står utom allt tvifvel
- alla försök att försvara denna teori för svensk rätts
vidkommande uppgifvas. Vi kunna emellertid ej finna, att
skyldigheten att sälja till den högstbjudande icke skulle kunna stå
tillsamman med rätten att deltaga i bjudandet. Enligt
acceptteorien ligger ju i sjelfva utbjudandet ett anbud, som genom
h varje bud accepteras. Redan genom sjelfva budet förvärfvar
således spekulanten en rätt till det utbjudna, ehuru vilkorad
deraf, att icke någon annan spekulant gör öfverbud. Har nu
auktionstillstållaren rätt att sjelf göra öfverbud, skulle således
den bjudandes rätt vara förenad äfven med det vilkoret, att ej
heller denne gör öfverbud, d. v. s. förklarar, att han icke vill
låta saken bortgå för den summa, som nämnes i hans bud.
Men, invänder någon, låt vara att det gifves äfven
pote-stativa vilkor, icke kan man vål dock tala om någon ens
vil-korlig rätt för den bjudande, då auktionstillstållaren är
fullkomligt oförhindrad att bjuda öfver in infinitum1 och dermed
betaga spekulanten all utsigt att förvärfva saken? Strider icke
en konstruktion sådan som den nu gifna mot den axiomatiska
satsen, att en forpligtelse, vilkorad af den förpligtades blotta
vilja, icke är någon verklig forpligtelse? Vi tro det icke och
skola nu söka angifva skälen för vår åsigt. Som bekant skiljer
man inom doktrinen allmänt1 2 mellan å ena sidan sådana vilje-
1 Det afhållande motiv från att göra öfverbud, som kan ligga i en
möjligen förefintlig skyldighet att betala auktionsprovision äfven för
åter-rop, kan tydligen icke tillmätas någon betydelse för denna fråga.
2 Se inom den tyska litteraturen v. Scheurl, Zur Lehre von den
Ne-benbestimmungen bei Rechtsgeschäften, Erlangen 1871, § 24; Köppen a. a.
s. 245—254; Windscheid § 93; Demburg, Pandekten, I § 108; Regelsberger,
Pandekten, I s. 566 samt Leonhard, Willkur und Willenserklärung (i Iherings
Jahrbucher Bd. 39 s. 174—208). Uttrycklig bestämmelse i ämnet förekom
i Entwurf 1888 § 138 (jfr. Motive I s. 266). Att någon motsvarighet dertill
icke finnes i B. G. B., beror på föreskriftens rent doktrinära karaktär; se
Protokolle der Kommission fur die zweite Lesung des Entwurfs des
Burger-lichen Gesetzbuchs, I—VI u. Reg. Berlin 1897—1899, l s. 185; jfr. ock
Adler, Realcontract und Vorvertrag (i Iherings Jahrbucher Bd. 31) s. 277 ff.
— Frågan har för öfrigt gjorts till föremål för mer eller mindre ingående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
