- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
145

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åmne gällande Kongl. Forordn, ang. statens upphandlings- och
entreprenadväsen d. 17 Nov. 1893 har man brutit med det
äldre systemet med utropspris1. Vederbörande myndighet eger
visserligen äfven enligt denna författning att, der så prof vas
lämpligt, på förhand bestämma maximipris vid leverans- eller
entreprenadauktiöner och minimipris vid försåljningsauktioner,
men dessa pris hafva numera icke karaktären af utropspris, då
de enligt uttryckliga föreskrifter i §§ 19 och 61 icke få göras
bekanta före anbudspröfningen* i 2.

Ett fall, då vid auktioner för kronans räkning fortfarande
förekommer en slags uppgift om motprestationens belopp, är
vid arrendeauktioner. Enligt mom. 7 af Kongl. Kung. ang.
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner d. 10 Nov. 1882 skall
nämligen före auktionen ett s. k. arrendevärde å egendomen i
viss föreskrifven ordning fastställas och i kungörelsen införas.
Det är visserligen icke föreskrifvet, att utropet skall taga sin
början just med detta belopp, men dess uppnående är af stor
betydefse för frågan, om ett aftal skall komma till stånd eller
icke, enär vid den första auktionen någon utarrendering icke får
ske, såvida icke bud af minst3 denna höjd afgifves. Deremot

s. 7279 och Lundeqwist, Stadgar och författningar ang. Sveriges
Kammare-rerk, Nyköping 1821, s. 361).

Tydligast framträder denna grundsats emellertid i det förut omnämda
Kongl. Regi. ang. kronoauktioner d. 20 Dec. 1825 §§16 och 34. Efter det
der stadgats, att om möjligt vid auktionen borde göras början med ett på
visst sätt bestämdt utropspris, heter det nämligen i § 16: »börande den,
som sedan gör lägsta anbudet, leveransen tillerkännas, såvida ej» etc., och

i § 34: »kommande den, som gör högsta anbudet derutöfver, att varan
tillerkännas.» Att det var meningen att härmed tillerkänna den lägst- resp.
högstbjudande en verklig rätt till det utbjudna, framgår af en jämförelse
med § 16 mom. 2, som för det fall, att en leveransauktion egt rum utan
utropspris, tillerkänner vederbörande embetsverk rätt att efter pröfning
»afsäga sig den minstbjudandes leverering.»

1 Utropspris förekommer ej heller vid de auktioner, som omtalas i
Kongl. Forordn, ang. hushållningen med de allmänna skogarna i riket d.
26 Jan. 1894 §§ 47—52.

2 Om anledningen till denna ändring af förut gällande rätt, se
Betän-kaude ang. ordnande af statens upphandlings- och entreprenadväsen, sid.
121. Jfr Kongl. Förordn. d. 21 Dec. 1865 § 13.

8 Det kan förtjena påpekas såsom en egendomlighet, att vi i svensk
rätt haft stadganden icke blott om ett minimum, utan också om ett maxi-

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free