Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
etiam vendere tenetur; nisi enim hoc fiat, qui emendi caussa
advenerint, falluntur». Detta uttalande kan emellertid icke
tillmätas någon betydelse för nu föreliggande fråga, enär det
förutsätter, att utropspriset har en betydelse, som det icke in dubio
kan tillerkännas. Schrevelius1 anser, att de olika
utbjudnings-sätten (uppslag, afslag samt upp- och afslag) »hafva med
hvarandra det gemensamt, att köpets egentliga afslutande sker
genom klubbslag, hvarigenom den persons rätt stadfästes, som
erbjuder de för den, som håller auktionen, mest fördelaktiga
vilkor». Ehuru detta yttrande icke är alldeles otvetydigt, synes
det vara Schrevelii mening, att den högst- eller lågstbjudande
icke före klubbslaget har någon verklig rätt till det utbjudna.
Detta är tydligen Hagströmers åsigt. Han säger nämligen1 2:
»Den, som utbjuder något å auktion, är ingalunda förpligtad
att antaga det högsta (lägsta) budet, utan kan, om han så vill,
förkasta det. Vid försäljningar å auktion bevakar dock säljaren
ofta sitt intresse på annat sätt, nämligen genom att sjelf inropa
föremålet, om ingen annan bjuder ett pris, som finnes
antagligt»; och längre ned: »Att ett anbud antages, tillkännagifves
enligt vedertaget bruk medelst klubbslag». Ghydenius
framhåller möjligheten af olika konstruktioner af utbjudandet och
gifver dervid företrädet åt offertteorien3.
En motsatt ståndpunkt intager Nya lagberedningen. I §
12 af det förut omnämda förslaget till lag om köp och byte
heter det nämligen: »År gods utropadt till försäljning å auktion
utan förbehåll om rätt för säljaren att pröfva buden, vare köp
slutet med den, som för högsta budet stannat»4. I motiven till
detta stadgande (s. 38) framhåller beredningen, att en dubbel
uppfattning af utbjudandet är möjlig och att i verkligheten man
1 Schrevelius II s. 495.
2 Nordisk familjebok, art. »Auktion».
8 Chydenius s. 346. »Tillkännagifvandet om auktion bör nämligen i
allmänhet fattas såsom en uppmaning till hugade spekulanter att göra
anbud, hvilka försäljaren sedermera eger antaga eller förkasta. Endast der
sadant uttryckligen angifvits, kan försäljaren anses hafva på förhand
vilkor-ligen öfverlåtit saken åt den, som gör högsta anbudet.»
4 Jfr. Lassen i T. f. R. 1898 s. 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
