Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en verklig rätt till det utbjudna, och denna förklaras bäst, om
hans bud uppfattas såsom ett antagande af det anbud, som
här får anses ligga i utbjudandet.
Vanligen innehålla emellertid auktionsreglementena icke
någon föreskrift, att klubban skall fällas för högsta budet. Då,
liksom när något reglemente icke finnes att åberopa, uppstår
frågan, om den grundsats, som i de anförda bestämmelserna
kommit till uttryck, bör anses gälla eller om klubbslaget är en
åtgärd, som auktionsförråttaren kan, om han så vill, underlåta
att företaga. För att klargöra detta taga vi ett konkret fall
till exempel. Vi antaga sålunda, att föreståndaren för
auktionsverket af säljaren mottagit uppgift å minimipriset å ett
föremål, som skall säljas, och åtager sig att tillse, att det icke säljes
derunder. Naturligen kan han då genast vid utropet
tillkänna-gifva minimipriset för spekulanterna, och likaså lär han kunna
låta någon för säljarens räkning deltaga i bjudandet intill detta
belopp eller till och med sjelf göra det*. Intetdera intresserar 1
1 Sådant kan icke anses stridande mot Kongl. Res. på Städernas
besvär d. 12 Juli 1731 § 13 (se del I sid. 139). Der stadgas visserligen, att
vederbörande, som dirigera auktionsverket, såväl som betjenterna dervid
hvarken för sig sjelfva eller för andra såsom kommissionärer få inropa
några varor, fast mindre låta genom någon annan köpa eller förbyta gods,
men detta förbud torde icke afse inrop för säljarens räkning. Detta
framgår af orden »att dermed handla och vandla», hvilka utvisa, ätt man
förutsatt, det genom inropet skulle förvärfvas en rätt, som sedan kunde blifva
föremål för vidare transaktioner af »vederbörande», något, som ju tydligen
ieke är fallet vid inrop för säljarens räkning. Stadgandet afser således
endast att förekomma, att auktionsförråttaren i egenskap af spekulant skulle
komma att fullfölja mot säljaren stridande intressen, och utgör intet hinder
mot, att han bevakar dennes intresse mot spekulanterna. Att sådant pä
grund af auktionsverkets offentligt-rättsliga ställning är mindre lämpligi,
må väl erkännas, men förbjudet är det icke.
Om auktionsförråttaren i strid mot författningen köper något för egen
eller annans räkning, medför detta enligt densamma en plikt af 1,000 daler
silfvermynt och tjenstens förlust (jfr. rättsfall i N. J. A. 1880 not B. n:o
519). Derjämte måste antagas, att sjelfva köpet på säljarens yrkande kan
förklaras ogiltigt, något, som i vissa auktionsreglementen (Arboga,
Enköping, Hudiksvall, Karlstad, Sköfde och Södertelge) är uttryckligen stadgadt.
Reglementet för Malmö § 12 bestämmer i tydlig strid med den ännu
gällande Resolutionen af 1731, att vid auktionskammaren anstälde tjenstemän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
