Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss emellertid här; vi förutsätta, att föremålet utbjudes, utan
att för spekulanterna meddelats något om minim ipriset, och
att, då konkurrensen är ringa, högsta budet icke uppnår detta
belopp. Kan då auktionsförrättaren, i stället för att med
klubbslag fästa högsta budet, förklara, att, då budet understiger det
minimipris, säljare^ för honom uppgifvit, det icke blir någon
försäljning utaf? Att ett sådant tillvägagående icke är brukligt,
veta vi väl,. men en annan fråga är, om det är olagligt och
kränker den högstbjudandets rätt. För vår del tro vi icke detta.
Då det vid utbjudandet icke tillkännagifvits, att försäljning
ovil-korhgen skall ske, och ej heller i öfrigt särskilda omständigheter
(t. ex. föreskrift i vederbörande reglemente, att klubban skall
fällas) tala för, att utbjudandet innebär ett verkligt anbud, är
det försigtigare att antaga, att det endast är en uppfordran att
afgifva anbud. Detta öfverensstämmer ock med den allmänna
tolkningsregeln, att en viljeförklaring in dubio bör tydas till den
förpligtades förmån 1. Men om det förhåller sig så, kan man
icke stanna härvid, utan måste antaga, att auktionsförrättaren
icke handlar i strid mot någon rätt för den högstbjudande ens
genom att vägra klubbslag för ett bud, som han finner
uppenbarligen för lågt, oaktadt han icke af säljaren erhållit någon
uppgift å minimipris. Detta torde dock aldrig förekomma,
något som är helt naturligt, då auktionsförrättaren, genom att
sälja till hvad pris som helst, här aldrig kan ådraga sig
ersättningsskyldighet, men genom att underlåta försäljningen kan
utsätta sig för åtskilliga obehag, bl. a. att säljaren framkommer
icke är förment att å auktion göra inrop, såvida hvarken andra spekulanter
eller säljare derigenom lida förfång.
Enskilde auktionsförrättare äro icke genom något stadgande betagna
rätten att göra inrop å af dem förrättade auktioner. Om sådant är dem
tillåtet eller icke, beror helt och hållet på beskaffenheten af deras uppdrag;
in dubio få de väl anses dertill berättigade. Den grundsats, som kommit
till uttryck i Ä. B. 22: 4, kan nämligen icke utsträckas till andra än s. k.
nödvändiga ställföreträdare. Jfr. dock Rabenius pag. 8. Äfven må nämnas,
att Lagkomitén i dess Förslag till civillag (H. B. 1: 6) upptog ett allmänt
förbud för auktionsförrättare att göra inrop; detta uteslöts emellertid af
Lagberedningen (se dess förslag till H. B., motiven sid. 4), som fann det
böra bero på den enskilde att härom förordna, som honom godt syntes.
1 Jfr. Ihering s. 381; Montgomery a. a. s. 601.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
