Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 718 i den tyska Civilprocessordnung; meningen dermed torde
vara, att -försäljning alltid skall ske, om bud af nämda höjd
afgifvits. På samma sätt synes man böra uppfatta stadgandet
i Gode de procédure civile art. 624: »L’adjudication sera faite
au plus offrant», sammanstäldt med förbudet i art. 621 att sälja
vissa särskilda slag af föremål under deras verkliga värde resp.
det belopp, dertill de vid föregående värdering uppskattats.
Icke desto mindre synes man inom den franska jurisprudensen
icke vilja erkänna, att den högstbjudande redan genom sitt bud
skulle hafva förvärfvat någon rätt till det utbjudna1. Åfven
inom norsk-dansk rätt antages det, att utbjudandet har samma
innebörd vid en exekutiv auktion som eljes1 2. Nellemann3 finner
emellertid i den omständigheten, att äfven andra än rekvirenten
enligt den nya danska Lagen om tvångsauktioner kunna vara
berättigade till del i köpeskillingen och att dessa i auktionens
ögonblick icke äro kända4 5, ett hinder för rekvirenten att
motsätta sig försäljning på grund af budets ringa höjd. »I
Virkeligheden», säger Nellemann, »stilles altsaa Tingene til absolut
Bortsalg, skjøndt Retsgrunden hertil ikke just er Hensynet til
et Krav herpaa fra de Bydendes Side6.
Åfven i vårt land plägar försäljning alltid komma till stånd
vid en exekutiv auktion å lös egendom, såvida något bud
öf-ver hufvud afgifves. Detta behöfver emellertid icke bero derpå,
att man anser den högstbjudande hafva en verklig rätt till det
utbjudna, utan detta måste man särskildt undersöka, då deraf
beror svaret på den äfven i praktiskt afseende synnerligen
vigtiga frågan, om auktionsförrättaren, då han finner budet
uppenbart för lågt i förhållande till sakens värde, kan låta bli att
sälja densamma och utlysa ny auktion derå. Ett stadgande,
som härvid icke bör lemnas obeaktadt, ehuru det icke längre
har gällande kraft, är U. B. 5: 4, der det heter: »Ej må ock
1 Jfr. Garsonnet III s. 640 och IV s. 216 not 3.
2 Se ofvan, s. 139 not 3.
3 Nellemann s. 77: jfr. emellertid s. 81. •
4 De behöfva nämligen icke liksom enligt svensk rätt (U. L. § 118)
framställa yrkande derpå före auktionen, se Lagen 1891 § 14.
5 Jfr. ang. engelsk rätt Stephen’s Gommentaries on the laws of Eng-
land, I—IV London 1874, III s. 583-585.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
