Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något’föryttras, androm till viljes, och gäldenär till skada, eller
då allenast få äro tillstädes: ty skola de yppersta varor så länge
sparas, att mesta folket samladt är. Pröfvas någon skada timad
vara, af hans egennytta eller vållande, som öfver utropen satt
ar, fylle han skadan och plikte som saken är till.» Detta
stadgande kan uppfattas på två olika sätt, antingen så, att under
augifna förutsättningar man icke ens borde skrida till utrop, eller
att utrop visserligen finge försökas, men föryttring icke ske. Den
förra tolkningen kan möjligen försvaras för det fall, »då allenast
få äro tillstädes», ehuru den ej heller då torde vara riktig, enär
det ju bör ankomma icke på antalet närvarande, utan på antalet
närvarande spekulanter, och det först vid utropet visar sig, hvilka
som äro detta1. Deremot är det enligt vårt förmenande
alldeles otänkbart, att förbudet mot en föryttring »androm till
viljes och gäldenär till skada» skulle innebära, att något utrop
icke borde ske, ty man kan ju omöjligen afgöra, om en
föryttring länder till skada eller icke, utan kännedom om priset,
och sådan vinnes först genom budet, som följer efter utropet. Vi
hafva således i sjelfva 1734 års lag ett stadgande, hvars ordalydelse
icke medgifver någon annan än den — för öfrigt äfven af
förarbetena2 bestyrkta — tydningen, enligt hvilken förrättaren af en
1 Jfr. dock Kongl. Forordn, d. 18 Dec. 1823 mom. 2: »Vid andra
auktionen skall, med iakttagande af föreskriften i 5 G. 4 § U. B., att utrop ej
må ske. då allenast få äro tillstädes» etc. A andra sidan heter det i mom.
1: . . . »varde egendomen, försåld utan afseende på det större eller mindre
antal närvarande spekulanter». — Jfr. lagutskottets betänkanden vid
riksdagarna 1817—18 (n:o 9) och 1823 (n:o 195) i anledning af väckta förslag
om utbytande af ordet »få» i U. B. 5: 4 mot ett bestämdt antal (Bihang
till Riksståndens protokoll VII s. 37 resp. VII: 2 s. 1359).
2 1714 års förslag till Exekutionsstadga (se del I s. 79) kap. 6 § 5 var
af följande lydelse: »Vid alla sådana utrop till mestbjudande skola
vederbörande å embets vägnar noga uppsigt hafva, att ingen egendom androm
till viljes och egaren till skada för ett alltför slätt och ringa pris, eller
da minsta församling af folk är, föryttras, utan att de yppersta varor
sparas, till det mesta folket samladt är; bevises någon skada genom deras
egennyttigheler och förvållande, som öfver utropen satte äro, timad vara,
dä böra de dem fullt återgälda och derhos plikta hos domaren efter lag
och sakens beskaffenhet.» — Anledningen till detta stadgande är
uppenbarligen lagstiftarens farhåga, att de exekutiva auktionerna, hvilka enligt den
dittills gällande rätten icke fått förekomma å landsbygden (se del I s. 77,
79), skulle lända gäldenären till skada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
