Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man kan påstå, att i nu förutsatta fall det är ett
verkligt köp, som kommer till stånd, beror naturligen på, huru
vidsträckt man vill fatta detta begrepp. I detta sammanhang må
för öfrigt nåmnas, att man i senare tid inom den utländska
litteraturen bestridt, att något köp eller öfver hufvud något
privaträttsligt aftal skulle komma till stånd genom en exekutiv
auktion ens i det fall, då det utbjudna inropas af någon annan
än dess egare. Det är egentligen i fråga om exekutiva
fastig-hetsauktioner, som denna åsigt vunnit anhängare1; orsaken
dertill är utan tvifvel den, att derom gälla grundsatser, som
betydligt afvika från de om köp i allmänhet rådande. I all
synnerhet är det frågan, hvem som egentligen år säljare, derom
meningarna varit delade och som synts mången olöslig och
derför föranledt förnekandet af, att här föreligger någon
försäljning. Vid ett vanligt köp år det säljaren, hvilkens
egande-rätt öfverlåtes; han har ock. bestämmanderätten, om saken skall
säljas, och till honom skall köpeskillingen erläggas. Vid
exekutiva auktioner är det gäldenären, hvilkens eganderätt utgör
objekt för förvårfvet, men köpeskillingen skall åtminstone i
främsta rummet tillkomma andra personer (borgenärerna), och
frågan, om försäljning skall ega rum eller icke, beror
principielt icke af gäldenärens vilja, utan regleras genom särskilda i
olika rättssystem vexlande grundsatser, hvilkas efterlefnad det
tillkommer offentlig myndighet att tillse.
Oppositionen mot den äldre rent privaträttsliga
uppfattningen af förhållandet vid en exekutiv auktion synes oss så till
vida befogad, som det måste erkännas, att den förrättningen
ledande myndighetens förhållande till intressenterna icke kan
förklaras endast ur synpunkten af ett ställföreträdareskap för
flera eller färre af dem. Men att man härför bör helt och
hållet uppgifva konstruktionen af ett köp och sidoordna
förhållandet med t. ex. expropriation, kunna vi icke firina2. I den * *
1 Dernburg I s. 865—67; Stobbe II s. 153; Krech u. Fischer s. 3,
9—10, 13—15, 18, 23—28; numera (i de sista upplagorna) äfven
Förster-Eccius II s. 126. Jfr. äfven Hagerup, Den norske Panteret, s. 276, 310. —
Principielt finnes i detta afseende ingen skilnad, om auktionen eger rum å
fast eller lös egendom; se Krech u. Fischer s. 27 not 1.
* Den äldre uppfattningen, att äfven vid exekutiva auktioner ett
verkligt köp kommer till stånd, har i Tyskland fortfarande energiska försvarare;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
