Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eganderätten till de föremål, som utbjudas å exekutiv auktion,
kvarstår visserligen trots utmätningen hos gäldenären, men den
rätt, som han genom inropet förvärfvar, behöfver icke och kan
icke vara eganderätten till det utmätta. Ej heller är det
riktigt att säga, att objektet för förvärfvet i detta fall är
dispositionsrätten öfver det utmätta, i den mån denna är gäldenären
genom utmätningen beröfvad. Inrop af egaren sjelf har
nämligen icke blott samma rättsverkningar, som följa deraf, att
utmätningen går åter genom betalning af den skuld, som
föran-ledt densamma, utan bör derför väl skiljas från detta
förhållande *. Inrop af gäldenären likaväl som af annan person har
inflytande på sakrätter i egendomen, i den mån dessa genom
exekutiv försäljning kunna röna inverkan. Gäldenären kan
således genom inropet sägas friköpa sin egendom från vissa
densamma vidlådande sakrätter2; friheten från skyldigheten att
respektera dessa är således i detta fall den förmån, derför
inropssumman utgör ekvivalent. * * * * §
1 Schrevelii ofvan sid. 172 not 1 nämda distinktion mellan de fall, da
budet täcker det belopp, derför saken utgör pant, och dä så icke är fallet,
beror på en sammanblandning af dessa frågor. Att någon
»återlösnings-rätt» för gäldenären — för att begagna Schrevelii uttryck — icke kan
komma i fråga annat än mot betalande af hela den fordran, derför saken
utgör pant, är en nödvändig följd af den af Schrevelius sjelf (II s. 179)
framhållna grundsatsen, att panten är odelbar, men saknar all betydelse för
frågan om giltigheten af gäldenärens inrop. Orimligheten af den motsatta
åsigten framträder tydligast, om fråga är om inrop af en särskild lös sak
bland de många, som utmätts för samma fordran.
* Detta har naturligen sin egentliga betydelse vid fast egendom, dä
jura in re aliena endast i sådan egendom i större utsträckning förekomma.
Om gäldenär på exekutiv auktion inropar sin egen fastighet, kunna
åtskilliga ganska invecklade spörsmål yppa sig. Principen vid deras bedömande
bör enligt vår åsigt vara den, att saken betraktas på samma sätt, som om
någon annan stannat för högsta budet. Jfr. Kongl. Maj:ts Prop. n:o 11 till
riksdagen 1898 s. 28, 41 samt rättsfall, refereradt i N. J. A. 1895 s.*223;
se ock Hagerup, Panteret, s. 308 och Schweigaard II s. 430 (af motsatt åsigt).
— Näppeligen torde dock inroparen i detta fall vara skyldig att söka
lagfart ä egendom, som redan i hans namn lagfarits; jfr. Lagf. L. § 1, Int. L.
§ 23 och U. L. § 112 äfvensom bankoutskottets betänkande (n:o 18) och
lagutskottets (n:o 149) vid riksdagen 1823 (bihang till riksståndens protokoll
VI: 1 s. 229—234 och VII: 2 s. 890-899).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
