Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syn tages till inteckningshafvarne. Dessa hafva ju en sakrätt i
egendomen, hvilken är bättre än utmåtningsborgenärens.
Inteck-ningshafvaren bör derför vara oberörd af senare transaktioner med
egendomen. Lika litet som en öfverlåtelse af eganderätten till den
pantsatta fastigheten har någon inverkan på en deri befintlig
panträtt, bör detta vara fallet med en senare panträtt, denna må
nu uppkomma genom inteckning eller grunda sig på utmätning.
Men då bör ej heller innehafvaren af en sämre inteckning eller
den, som fått utmätning för en icke intecknad fordran, genom
någon sin åtgärd kunna rubba en inteckning med bättre rätt.
Föremålet för den förres rätt är egentligen fastigheten, endast
i den mån dess värde öfverstiger de sakrätter, som vid den
yngre rättighetens uppkomst deri funnos. Befinnes det nu vid
realisation i vederbörlig ordning, att något sådant öfverskott ej
uppkommer, har dermed visat sig, att den senares rätt under
förhandenvarande konjunkturer är utan ekonomiskt värde. Någon
försäljning bör då ej heller få ske, utan förfarandet såsom,
enligt hvad det visat sig, oförmöget att uppfylla det dermed
af-sedda ändamålet inställas.
Härtill kommer en annan synpunkt, som i våra dagar är
af stor betydelse. Såsom fastighetskrediten nu utvecklat sig,
förekommer det ofta, att den, som beviljar lån mot säkerhet af
inteckning i fast egendom, eftersträfvar en varaktig placering af
sitt kapital. Lånet är således antingen stäldt på lång
uppsägningstid eller från gåldenärens sida rent af ouppsägbart. Men
om denne således icke har rätt att före den aftalade
förfallo-tiden betala sin skuld, bör han ej heller kunna göra det på den
omvägen, att han upplåter ännu en panträtt i egendomen eller
på annat sätt så förfar, att denna kommer att exekutivt säljas.
Det bör ankomma på inteckningshafvaren sjelf att välja
tidpunkten för realisation af sin rätt, och en borgenär med sämre
rätt bör lika litet som gäldenären sjelf kunna tvinga honom att
före förfallotiden taga betalning, något, som i en tid med
sjunkande räntesatser naturligen strider mot hans intresse.
Dessa här endast i korthet antydda synpunkter1 hafva
för-anledt, att man under de båda sista decennierna i åtskilliga
1 Se ang. företrädet mellan de olika principerna för lagstiftningen om
exekution i fast egendom, Motive 1888 III s. 144—149; Entwurf 1889 s. 113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
