Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man i praxis började betjena sig af auktion såsom ett led i
förfarandet — en praxis, som genom författningarna 1748 och
1752 erhöll stöd i lag — vågade man icke låta denna nya metod
helt och hållet träda i stället för den gamla, utan tillmätte
fortfarande en viss betydelse åt det värde, dertill fastigheten vid
särskild förrättning blifvit uppskattad. Detta visade sig deri,
att man i praxis icke annat än i nödfall ville tillåta försäljning,
om icke högsta budet uppnådde värderingssummans höjd. Om
så högt bud icke erhölls, plägade man utlysa en andra auktion,
derefter en tredje o. s. v.1.
Det är uppenbart, att härigenom vållades en högst betänklig
tidsutdrägt. Dels skulle nämligen särskild värdering af den
utmätta fastigheten ega rum (U. B. 6: 1), och kunde gäldenären
draga ut på tiden genom att söka andra och tredje värdering
(U. B. 6: 4), dels var kungörelsetiden som förut nämdt1 2 * * * * * då
betydligt längre och, hvad som för denna fråga är af särskild
betydelse, lika lång för senare auktioner som för den första.
Allmänt erkändes, att dessa förhållanden verkade högst menligt
på fastighetskrediten; i syfte att afhjelpa dem framlades för
1778 års riksdag en Kongl. Prop.8. I sina derå afgifna svar
1 I Norge och Danmark har sedvanan att afhålla flera auktioner å
fast egendom erhållit ännu större utbredning än hos oss. Det var i dessa
länder förr regel, att försäljning icke kom till stånd förr än på tredje auk-
tionen, och detta gälde äfven frivilliga auktioner. En förut gängse praxis
att i en och samma kungörelse utlysa alla tre auktionerna med korta mellan-
rum stäQades i fråga om exekutiva auktioner genom en norsk Lag af d. 30
Aug. 1842 § 11. Hela det ifrågavarande bruket har för öfrigt i detta land
under senare tider börjat aftaga; se Schweigaard II s. 409 ff. och Hagerup
II s. 387. I Danmark åter blef nämda praxis fastslagen och närmare bestämd
genom en författning af d. 19 Juni 1822, enligt hvilken exekutiv
försäljning aldrig fick ske förr än på tredje auktionen, och, om vid denna bud till
värderingssummans höjd icke erhölls, en fjerde auktion kunde af enhvar
påyrkas; se närmare Nellemann s. 60, 108, 111 och en uppsats af Tvermoes
i Ugeskrift for Retsvæsen 1889 s. 305—316. Genom 1891 års Lag om
tvångs-auktioner har gjorts ett slut på detta, mycken tidsutdrägt vållande
rättstillstånd, och förmodligen komma de nya regler, som härom gifvits, att
föranleda, att omförmälda sedvana äfven vid frivilliga auktioner småningom
försvinner.
* Se ofvan sid. 9, 11 not 2.
8 Se del I sid. 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
