Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten, att vid 1823 års riksdag väcktes icke mindre än fem
olika motioner derom1.
Med anledning af dessa utfärdades den i ämnet
grundläggande Kongl. Forordn, d. 18 Dec. 1823, hvilken i förhållande
till då gällande praxis innebar ett förkortande af förfarandet* 1 2 * * * * *.
Denna författning8 gör en sträng skilnad mellan å ena sidan
1756 och Kongl. Förord, d. 5 Okt. 1772 (Modée IV s. 2639, VI s. 4184 och
och X s. 74). I den sistnämda af dessa stadgades, att insättningssumman
borde utgöras af värderingssumman eller skuldsumman till förläggaren,
beroende på, hvilkendera som var lägst, och att, om den ej bjödes, det icke
som dittills borde tillåtas att mot förläggarens vilja minska densamma, till
dess bud erhölles, utan att i sä fall ny auktion skulle ega rum viss tid
derefter och att, om ej heller då bud till nämda höjd erhölles, det skulle
ankomma på förläggaren, om han ville behålla egendomen för
insättnings-summan eller låta den bortgå till den mestbjudande för lägre bud.
1 Se riksdagshandlingarna 1823: R. o. A:s prot., Bilagor Bd. 1 s. 525,
942; Presteståndets prot. I s. 377; Bondeståndets prot. II s. 195, 679; vidare
lagutskottets betänkanden n:o 158 och 195, det senare i anledning af
åter-remiss från tre ståild (Bihang till riksståndens protokoll VII: 2 s. 1012—
1013, 1358).
2 I Finland erhöll man först genom Kejs. Förordn. d. 23* Juli 1868
uttryckliga bestämmelser i ämnet, men blott rörande auktioner å fast egen-
dom på landet. Enligt § 13 fick försäljning vid första auktionen ej ske, om
anbudet ej uppgick till tre fjerdedelar af värderingssumman och gäldenären
vägrade sitt samtycke dertill, ej heller, om utmätningssökanden och tillstä-
deskomne inteckningshafvare önskade ny auktion, och detta oberoende af
budets höjd. Enligt § 14 skulle en tredje auktion ej fä påyrkas på grund
af missnöje med afgifvet bud, såvida icke såväl sökande som gäldenär och
inteckningshafvare dertill samtyckte. Ytterligare auktioner af dylik
anledning tillätos icke (§ 13 mom. 2). Någon motsvarighet till dessa
bestämmelser finnes naturligen icke i den nya Utsökningslagen, som ju i frågan, om
försäljning skall ske eller ej, är bygd på helt andra principer (se of van
sid. 138).
8 Vid diskussionen om nämda författningsförslag uttalades i
Borgareståndet tvifvel, huruvida, hvad sålunda föreslagits, hade afseende äfven å
stadsfastighet, för hvilken händelse den tid, som enligt förslaget borde förflyta
mellan auktionerna, ansågs alltför lång. I sitt förnyade betänkande (n:o
195 s. 1355) ansåg sig lagutskottet böra upplysa, att den föreslagna
författningen desto mindre kunde afse fastighet i stad, »som motionerna uteslu
tande afsett fast egendom å landet och utskottet följaktligen icke egt i någon
vidsträcktare pröfning ingå.» Denna utskottets egen uppfattning angående
den af detsamma utarbetade författningens tillämplighetsområde har
emellertid i sjelfva lagtexten icke på något sätt kommit till uttryck. Vid sådant
förhållande lärer man icke kunna tillmäta utskottets motivering någon be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
