Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första auktionstillfället och å andra sidan det andra och senare.
För förra fallet meddelas följande bestämmelse: »Bjudes
värderingssumman eller derutöfver, varde egendomen försåld utan
afseende på det större eller mindre antal närvarande
spekulanter». Om någon rätt för intressenterna, vare sig att
öfverens-komma om ny auktion, ehuru budet uppnår värderingssumman,
eller att påyrka försäljning, oaktadt högsta budet är något lägre,
ordas intet* 1. I fråga om andra auktionen, med hvilken den
tredje och följande voro likstälda, stadgades i mom. 2, att »med
iakttagande af föreskriften i U. B. 5: 4, att utrop ej må ske,
då allenast få äro tillstädes», fastigheten skulle »ovilkofligen
försäljas till den mestbjudande, ehvad hans bud är till beloppet
större eller mindre, såvida ej gäldenären och samtlige
fordringsegarne annorlunda åsämjas.» På grund af detta stadgande
torde försäljning så godt som alltid hafva kommit till stånd sist
vid andra auktionen, ty för motsatsen kräfves ju
öfverenskom-melse mellan »samtlige fordringsegare.» Visserligen kan med
sistnämda uttryck icke förstås hvarje person, som har något
att fordra af gäldenären, men derunder måste vid sidan af
ut-mätningsborgenären inbegripas icke blott inteckningshafvare och
andra, hvilkas betalningsrätt skulle af exekutiv myndighet ex
officio iakttagas, utan äfven öfriga borgenärer, hvilka kunde göra
anspråk på del i köpeskillingen. Då nu naturligen alla dessa ytterst
sällan voro vid auktionstillfället närvarande och en dylik
öfverens-kommelse svårligen kunde på förhand åvägabringas, lär väl en
viskraft, utan antagas bör, att Kongl. Förordn. d. 18 Dec. 1823 galt
auktioner å utmätt fast egendom i stad likaväl som på landet. Jfr. ock
Auktionsreglementet för Stockholm § 22.
1 Denna senare befogenhet kan svårligen varit dem förment, om
»gäldenären och samtliga fordringsegarne» derom varit ense; likaväl som dessa
vid andra auktionen kunde förhindra en försäljning, som eljes komme till
stånd, borde de kunnat föranleda försäljning redan vid den första. Inroparen
bör åtminstone icke kunnat beklaga sig öfver att fä fastigheten för det pris,
han derför bjudit. Detta kan ju ock endast obetydligt hafva understigit
värderingssumman och utsigten att erhålla ett högre bud mera än uppvägts
af kostnaderna för den senare auktionen och under tiden upplöpande räntor.
— Frågan torde för Öfrigt icke ofta hafva förekommit, då auktioner före
1877 nästan alltid skedde i upp- och afslag och auktionsförrättaren
förmodligen i så fall icke plägade fortsätta afslagsutropet längre ned än till
värderingssumman, såvida det var en första auktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
