Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U. L. § 108 stadgar nämligen: »Göres å första auktionen anbud,
som efter § 107 må antagas, varde egendomen då såld, der ej
gäldenären och borgenären öfverenskomma, att ny auktion skall
ske, och sådant icke bestrides af annan, hvars rätt är i fråga».
.... »gälle ock om egendomens försäljning vid hvar senare
auktion hvad om försäljning å första auktionen stadgadt är».
Detta lagrum synes utgå från, att det endast kan blifva tal
om att välja mellan två möjligheter: försäljning och ny auktion.
Vi vilja ock tillsvidare stanna härvid. Företrädet gifves åt det
förra alternativet, och ny auktion får endast ega rum, då de i
§:en nämda förutsättningarna derför föreligga. Först och främst
fordras öfverenskommelse derom af gäldenären och borgenären.
Med sistnämda uttryck åsyftas tydligen den person, som
påkallat förfarandet, d. v. s. den, för hvilkens fordran fastigheten
blifvit utmätt eller förklarats skola utan föregående utmätning
säljas. .Finnas flere sådana borgenärer1, såsom fallet är, då
fastigheten blifvit vid samma eller olika tillfällen för skilda
fordringar utmätt eller dömd i mät, lärer väl kräfvas, att
samtliga dessa ingå på öfverenskommelsen om ny auktion, och det
torde icke vara nog, att några eller de flesta af dem yrka derpå
och de öfriga icke bestrida yrkandet. Den befogenhet, lagen
numera medgifver utmätningsborgenär att få fastigheten såld
redan vid första auktionen, bör icke vara honom betagen, derför
att äfven någon annan å fastigheten vunnit utmätning eller
resolution om försäljning utan föregående sådan. Mera ovisst synes der-
tillerkänd; se Regelsberger s. 167 och ofvan s. 168 not 1. Sistnämda
princip har äfven vunnit insteg i dansk rätt (se Nellemann s. 118 och en
uppsats af Bang i Ugeskrift for Retsvæsen 1889 s. 865—875), ocb i den
franska lagstiftningen har densamma undergått en egendomlig utveckling, så
till vida som den på auktionen yrkande borgenären der är pligtig att i det
af honom uppgjorda förslaget till auktionsvilkoren angifva ett visst
utrops-pris »mise ä prix» och låta detta inflyta i kungörelsen (G. de pr. art. 690,
696). Vid dettas bestämmande har borgenären visserligen numera fria
händer, men förhållandet medför för honom en skyldighet, liksom det å andra
sidan innebär en rättighet, att för det sålunda bestämda priset öfvertaga
fastigheten, såvida vid auktionen något bud icke afgifves (G. d. pr. art. 706);
se härom Garsonnet IV s. 130 ff., 217. Enahanda grundsats är upptagen i
W. v. B. R. art. 526.
1 Jfr. Hagerup, Den norske Panteret, §§ 72, 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
