Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredje auktion näppeligen hafva ifrågakommit i annat fall, än
då vid den andra något bud icke afgifvits1.
Vår nu gällande lag har, med upphäfvande af all skilnad
mellan den första auktionen och de senare, i hufvudsak
upptagit de grundsatser, som enligt 1823 års författning voro
gällande om den andra och följande auktioner2. Budets höjd i
förhållande till värderingssumman saknar således numera betydelse8.
1 Tolkad efter ordalydelsen, skulle 1823 års författning innebära, att
vid första auktionen försäljning utan hänsyn till intressenternas önskningar
•måst ske, om budet uppnådde värderingssumman, under det att äfven under
sistnämda förutsättning dessa vid en senare auktion skulle kunnat
»annorlunda åsämjas». Någon riinlig grund till en sådan distinktion kunna vi
icke inse. Antingen böra intressenterna äfven vid första auktionen egt denna
befogenhet eller ock saknat den vid den andra. Den förra uppfattningen
synes oss möjligen förtjena företrädet; åtminstone öfverensstämmer den
med den finska författningen af 1858 § 13.
* Detta påyrkades redan i en vid 1868 års riksdag i Första
Kammaren väckt motion (n:o 54), men afstyrktes då af lagutskottet (se dess
betänkande n:o 16).
6 I samma riktning har utvecklingen gått i Danmark och Finland
(sid. 189 not 1, 191 not 2) samt åtskilliga tyska partikularrätter, deribland
Preussen (se Roth a. a. II s^460—461: Krech u. Fischer s. 11, 15).
Der-emot är budets höjd i förhållande till värderingssumman fortfarande af
betydelse i den schweiziska Lagen 1889, enligt hvars art. 141, 142 försäljning
till lägre pris ej får ske vid första auktionen; likaså enligt den badensiska
Lagen d. 3 Mars 1879 »die Einfuhrung der Reichsjustizgesetze betreffend»
§§ 66, 69, 70. I Österrike hafva utförliga och tid efter annan vexlande
bestämmelser funnits om värderingssummans betydelse för frågan om
försäljning; se v. Ganstein II s. 686, 697, 699, 706, 718 ff. samt en vidlyftig
historisk undersökning af Pick, benämd »Die Immobiliarschätzung im Rahmen
des Executionsmittelssystems» (införd i Griinhuts Zeitschrift Bd. 23 s. 229—
342). I Lagen 1896 innehälles i § 151 under rubriken »Geringstes Gebot»
ett förbud mot försäljning (vid en senare auktion likaväl som vid den första)
af landtfastigheter och tomter till pris, ej uppnående två tredjedelar (i fråga
om hus: hälften) af värderingssumman; om ej så högt bud afgifves, får
exekutiv auktion å egendom af förstnämda slag icke af samme eller annan
borgenär påyrkas inom ett hälft år derefter. Äfven i åtskilliga af
Nordamerikas förenta stater har budets höjd i förhållande till
värderingssum-man en viss betydelse; se Kent IV s. 484—488.
Beträffande den utländska rättens ställning till denna fråga återstår
endast att nämna, att enligt Gemeines Recht aldrig varit erforderligt, att
budet haft viss höjd i förhållande till fastighetens värde, men att
borgenären ansågs berättigad att under särskilda förutsättningar få fastigheten sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
