Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid enligt § 108, »då anbud göres, som efter 107 § må
antagas». Dermed, att ett bud afgifvits, biir det — under
förutsättning att detsamma icke på grund af vederbörandes
underlåtenhet att ställa säkerhet måste förkastas — för sent för
gäl-denären att, inteckningshafvarne oåtsporde, förekomma
försäljningen.
Iakttaga dessa icke sin rätt vid själfva auktionstillfället och
träffas då öfverenskommelse om ny auktion, kommer frågan åter
fullkomligt i samma läge, som om någon auktion aldrig egt
rum. Intet hindrar således gäldenären att under mellantiden
betala sin skuld till borgenären tillika med kostnaderna eller
denne att medgifva den förre anstånd. I så fall kommer ingen
andra auktion till stånd, men inteckningshafvare och öfriga, som
skulle erhållit del i köpeskillingen, hafva då att skylla sig sjelfva,
då de underlåtit att bestrida den nya auktionen och dermed
låtit utmätningsborgenären ånyo blifva ensam herre öfver
förfarandet l.
och utan att öfriga intressenter (Betheiligte) kunna deremot något invända,
medgifva, att förfarandet nedlägges eller tillsvidare inställes, en befogenhet,
som synes stå honom öppen till och med »nach dem Beginne der
Verstei-gerung», att döma deraf, att enligt uttrycklig bestämmelse i § 75 en
betalning af skulden tillika med kostnader, som sker så sent, gör, att någon
försäljning då icke kommer till stånd; jfr. Krech u. Fischer s. 266 ff., 277 ff.;
Enlwurf 1889 s. 214, 219 ff. Enligt den österrikiska Lagen 1896 § 200
mom. 3, 4 måste deremot borgenärens nedläggande af förfarandet, likaväl
som gäldenärens erläggande af betalning, ske »vor Beginn der Verste
ige-rung». Annorlunda förhåller sig detta enligt dansk rätt, ty enligt Lagen
1891 § 30 har redan auktionskonditionernas fixerande till följd, att hvarje
»Udlægs- eller Panthaver», hvilkens fordran är förfallen, kan yrka, att
auktionen må gå för sig, äfven om rekvirenten för sin del skulle vilja afstå
från förfarandet; se Nellemann s. 110 (jfr. s. 153). En liknande princip är
rådande i den franska lagstiftningen, som dock naturligen (se ofvan s. 184
not 4) icke tager någon hänsyn till, om fordringarna äro förfallna. G. de
pr. art. 693 stadgar nämligen, att, efter det anteckning i vederbörlig
ordning gjorts om skedd notifikation till bl. a. inteckningshafvarne ang. »le
cahier des charges» (art. 690), »la saisie ne pourra plus étre rayée que du
consentement des créanciers inscrits, ou en vertu de jugements rendus
contre eux»; jfr. art. 702 och Garsonnet IV s. 112 ff., 162 ff., 189 ff. — Att
enligt norsk ratt rekvirenten ensam är herre öfver förfarandet, framgår af
det sid. 203 not 2 sagda; jfr. Schweigaard II s. 408.
1 Annorlunda förhåller det sig enligt vår åsigt, om vid den första
auktionen försäljning kommit till stånd, men ny auktion skall ega rum af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
