Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Af det sagda framgår, att, sedan man vid en exekutiv
fastighetsauktion skridit till utrop, hvarken borgenären,
gälde-nären eller någon annan person ensam har i sin magt att
förekomma en försäljning, derigenom han skulle lida förlust, på
annat sätt än genom att sjelf deltaga i bjudandet. Sedan detta
afslutats, kan nämligen hvar och en, hvars rätt är i fråga,
motsätta sig, att förfarandet uppskjutes eller nedlägges, och något
medel för den eller dem, som önska ny auktion, att framtvinga
en sådan känner icke vår svenska rätt*. Faktiskt gestaltar sig * 1
den i U. L § 110 nämda anledning. Lika litet som ett senare erbjudande
af likvid från den försumlige inroparen kan föranleda inställande af denna
auktion (se ofvan sid. 28 not 1, fjerde stycket), lika litet kan
utmätnings-gäldenären förekomma densamma allena genom att betala den skuld, som
utsökts, tillika med kostnader, eller kan denne borgenärs återkallande af
sin ansökning hafva en sådan verkan. I och med försäljningen hafva
nämligen samtliga till andel i köpeskillingen berättigade förvärfvat rättighet att
å 42:dra resp. 56:te dagen efter auktionen erhålla likvid för sina fordringar
(Int. L. § 30 och U. L. §§ 110 och 121), och denna deras rätt kan dem icke
betagas genom några uppgörelser mellan inroparen och
utmätningsborge-nären. Särskildt i sådana fall, då det är gäldenären sjelf, som inropat sin
egendom, men försummat att fullgöra betalningsskyldigheten, kan detta
vara af stor praktisk betydelse. — Jfr. danska Lagen 1891 § 42.
1 Åfven i detta afseende skiljer sig den svenska lagstiftningen från
den i det öfriga Europa i allmänhet gällande. Dock kommer man enligt den
franska rättens regler också till det resultat, att försäljning alltid kommer
till stånd vid första auktionen (till och med om något bud dervid icke
af-gifves, se ofvan sid. 193 not 3 i. f.). Betydelsen häraf minskas emellertid
högeligen genom ett inom den franska rätten utbildadt, egendomligt rättsinstitut
— »surenchére», hvarom regler innehållas i Gode de procédure art. 708—
710. Detta består deri, att hvaije försäljning af fast egendom å exekutiv
auktion är förenad med det vilkoret, att det står en hvar öppet att inom
åtta dagar efter auktionen inför vederbörande domstol afgifva ett bud å
fastigheten, som med minst en sjettedel öfverstiger högsta budet vid
auktionen (»surenchére du sixiéme»). Begagnar någon sig af denna rätt,
utlyses en ny auktion, hvarvid hvem som helst får bjuda med; afgifves då intet
bud, öfvergår fastigheten till »le surencherérisseur». Efter det sådant
öfver-bud en gång skett, kan det icke göras ånyo (»surenchére sur surenchére
ne vaut»). Se närmare härom Garsonnet IV s. 291—324. [En viss
motsvarighet till detta rättsinstitut — »surenchére du dixiéme» — ingår
som ett moment i det sid. 184 not 4 (slutet) nämda förfarandet; se G. c.
art. 2185 och C. de pr. art. 832—838 samt Garsonnet VII s. 1—150.]–––
Efterbildningar af denna princip förekomma i flera länder (icke i Holland),
bl. a. i Wurtemberg; se Gaupp, Die auf den Civilprocess bezuglichen Nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
