Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b
ren karaktäriseras utbjudandet äfven vid en sådan auktion
allmänt som en uppfordran till de närvarande att framställa
köpeanbud å fastigheten1. Hvad svensk rätt vidkommer, finnes ett
alldeles särskildt skäl att just vid. exekutiva fastighetsauktioner
anse utbjudandet hafva den karaktär, som efter vår åsigt i
allmänhet tillkommer detsamma, d. v. s. som endast en uppfordran
att afgifva anbud. U. L. § 108 börjar nämligen med orden:
»Gö-res å första auktionen anbud, som efter 107 § må antagas», och
längre ned heter det: »Kan ej försäljning ske, förty att bud ej
\ göres eller antages». Lagrummet talar således om antagande af
ett bud, och detta bud benämnes uttryckligen anbud2.
Ordalagen i detta stadgande — hvilket innehåller det enda, till
allmän civillag hänförliga, i svensk rätt förekommande direkta
! uttalandet i fråga om den juridiska karaktären af ett
auktionsbud och dermed också af sjelfva utbjudandet — lemna icke
rum för något tvifvel, att budet i lagstiftarens tanke endast år
i ett anbud. Sjelfva utbjudandet kan då icke vara annat än en
j uppfordran att framkomma med anbud, eller, med andra ord,
I auktionen bör bedömas i enlighet med offertteorien.
vorhanden ist. Ein Recht <Jes Meistbietenden besteht daher auch nur in
den Grenzen, welche aus den besonderen Rechten der Betheiligten sich
ergeben. Es fällt daher namentlich fort, wenn der Versteigerungsantrag
zuruckgenommen oder das Verfahren einstweilen eingestellt wird».
1 Så inom den tyska litteraturen Wetzell a. a. s. 581; Rassow a. a.
s. 360; v. Ganstein II s. 702. På grund af den sid. 175 nämda
uppfattningen af exekutiva auktioner saknas uttalanden i förevarande fråga hos
flera nyare tyska författare; jfr. emellertid Dernburg I s. 880: »Der Antrag
zum Geschäftsschluss liegt erst im Gebote des Ansteigerers» (äfvenså Becher,
I a. a. s. 1457). Inom den franska doktrinen kan såsom en anhängare af
samma åsigt nämnas Garsonnet (IV s. 216 not 3, jfr. s. 217), hvilken
uppfattar budet som en »promesse d’acheter», men icke desto mindre yttrar:
»l’enchére qu’il a portée est ä la fois pour lui un droit acquis et un
engagement ferme». Bland nordiska författare uttala sig i samma riktning
förutom Schweigaard och Hagerup (se ofvan sid. 139 not 3) Nellemann sid.
117 ff. Sistnämde författare anser, att äfven vid exekutiva auktioner å fast
egendom kan förekomma »Opraab til absolut Bortsalg», som då har samma
betydelse som eljes. Förutsättningarna för dess användbarhet äro
emellertid till följd af de sid. 206 not 1, andra stycket, antydda omständigheterna
olika vid den första och vid den senare auktioner.
2 Samma terminologi användes i den finska rätten, såväl i
författningen 1868 som i U. L.; se t. ex. 5: 28, 40 och 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
