- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
222

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deltaga i bjudandet kan han derfor anses underkasta sig den
bundenhet vid det gifna ordet, som af auktionens eget
ändamål betingas. Att fordra uttryckligt förbehåll i auktionsvilkoren
om något, som så ligger i sakens egen natur, kan icke vara
riktigt. Anser auktionstillställaren sig behöfva längre tid för
att träffa afgörande om anbudets antagande eller förkastande,
må han göra förbehåll derom i auktionsvilkoren. Sådant
förekommer ock i praktiken, men sällan eller aldrig lära väl
auktionsvilkoren innehålla förbud för den, som stannat för högsta
(lägsta) budet att återkalla detsamma, om han ögonblickligen
och, innan klubban faller, skulle ångra sig. Detta beror icke
blott på, att det är något jämförelsevis ovanligt, utan tyder nog
derpå, att den bjudande äfven utan sådant förbehåll anses
oberättigad dertill. Tydligt är, att den bjudande icke, lika litet som
han kan helt och hållet taga sitt anbud tillbaka, kan göra någon
ändring deri till inskränkning af de forpligtelser, han derigenofti
åtagit sig1.

Vi hafva sett, att den, som stannat för högsta eller lägsta
budet vid en auktion, är bunden deraf och icke kan återkalla
det, vare sig budet utgör ett antagande af det i utbjudandet
liggande anbudet eller sjelft är ett anbud. I senare fallet
uppstår den vidare frågan om tidslängden af denna bundenhet,
d. v. s. huru länge anbudsgifvaren måste finna sig i att sväfva
i ovisshet, om hans anbud kommer att antagas eller icke. Detta
beror i främsta rummet af tilläfventyrs förekommande
bestämmelser derom i auktionsvilkoren. Det är ingalunda ovanligt,
att vid utbjudandet göres förbehåll om viss »betänketid» eller
att bestämmelse derom redan i kungörelsen influtit. Såväl i
vårt land som i utlandet1 2 förekommer sådant vid fastighets-

1 Jfr. rättsfall, refereradt i J. A. XXVI s. 106. Vid en arrendeauktion,
dervid enligt protokollet en fiskerättighet skulle upplåtas på en tid af fem
år, synes så hafva tillgått, att den högstbjudande på auktionsförrättarens
fråga, om det var han, som gjort budet, yttrat: »ja, låt gå för ett år». Af
referatet framgår icke, huruvida detta yttrande afgifvits, före eller efter det
budet med klubbslag fästades, men i hvilketdera fallet som helst anse vi
den bjudande hafva saknat rätt att sålunda inskränka den skyldighet, han
genom sitt rop ådragit sig.

2 Se t. ex. Schweigaard II s. 403. 406 ff. Jfr. Hagerup II s. 378. I
lagkodifikationen för Östersjöprovinserna art. 3962 omnämnes sådant ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free