Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svensk1 rätt antagas ske på den försumlige inroparens risk, så att
han skulle kunna kräfvas på skilnaden mellan sitt bud och högsta
budet vid det nya utropet. Detta framgår af en jämförelse mellan
U. L. §§ 92 och 107 å ena sidan och § 110 å den andra. Att man
icke i de fall, som omhandlas i förstnämda §§, velat pålägga
inroparen en sådan skyldighet, torde åtminstone delvis bero derpå,
att man ansett’ någon synnerlig skada icke kunna vållas genom
om nytt utrop på den försumlige inroparens risk; jfr. Schrevelius II s. 497.
Vi anföra som ett exempel Reglementet för Stockholm § 23 (jämförd med §
12), enligt hvilken vid underlåtenhet att erlägga handpenning köparen skall
kvarhållas, till dess tillförlitlig upplysning vinnes om hans person och
hemvist, samt varan eller fastigheten genast ånyo till försäljning utropas, så framt
ej säljaren, om han är tillstädes, med inropet ätnöjes. Bortgår den då för
mindre, skall förste inroparen genast erlägga skilnaden eller derför ställa
nöjaktig borgen. Förmår han intetdera, bör stadens ombudsman å tjenstens
vägnar mot honom utföra den talan, dertill omständigheterna föranleda.
(Enligt hvad oss benäget meddelats, plägar det ifrågavarande stadgandet
aldrig tillämpas vid lösöreauktioner, och äfven vid fastighetsauktioner är det
ytterst sällsynt, att tillämpning deraf ifrågakommer). På samma sätt
förhåller det sig med motsvarande bestämmelse i Auktionsreglementet för
Göteborg § 22, som för öfrigt fördelaktigt skiljer sig från det för Stockholm
gällande derutinnan, att utkräfvandet af differensen ankommer på säljaren sjelf
och icke på auktionsverket.
Om nu jämlikt § 13 i Kongl. Kung. om krono- och stadsfogdes dagbok
m. m. d. 12 Juli 1878 exekutiv auktion å lös egendom förrättas af
auktionsverket i en stad, hvars reglemente innehåller bestämmelser, sådana som
de nyss anförda, uppstår frågan, om dessa kunna tillämpas äfven vid den
exekutiva auktionen. Denna fråga torde böra nekande besvaras. I den mån
auktionsreglementena innehålla mot U. L. stridande bestämmelser, måste
dessa anses hafva upphört att gälla i fråga om exekutiva auktioner. Att
så förhåller sig, bestyrkes deraf, att det ansetts nödigt att i U. L. §§ 88
och 99 göra förbehåll om fortfarande tillämpning af tilläfventyrs befintliga
föreskrifter om sättet för auktionens kungörande.
1 Enligt den utländska lagstiftningen skall betalning för inrop af lös
egendom å exekutiv auktion i allmänhet genast erläggas vid äfven tyr af
nytt utrop å den försumliges risk; G. P. O. § 817 mom. 2, 3 (jfr.
Wilmowski-Levy a. a. II s. 984); schweiziska Lagen 1889 art. 129; österrikiska Lagen
1897 § 278; G. de pr. art. 624: »faute de paiement, 1’effet sera revendu
sur-le-champ ä la folie enchére de l’adjudicataire* (jfr.Garsonnet III s. 640—41).
Enligt finska U. L. 5 kap. §§ 9, 11 gäller detsamma som enligt svensk rätt.
utom då inropet afser fartyg. Om dansk-norsk rätt hänvisas till
Förordningen d. 19 Dec. 1693 § 18; jfr. Nellemann s. 57 not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
