- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
229

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en sådan underlåtenhet, som redan vid sjelfva auktionstillfället
blir uppenbar. Onekligt är dock, att derigenom det utropade
kan komma att bortgå för lägre pris, än som skulle hafva
erhållits, derest den försumlige inroparen icke. deltagit i
bjudandet. Andra spekulanter, som blifvit öfverbjudna, hafva kanske
aflägsnat sig från auktionen, innan den högstbjudande visat sin
bristande vilja eller förmåga att erlägga likviden. Så vidt vi
kunna finna, vore det principielt riktigt att äfven i dessa fall
låta det nya utropet ske på den försumlige inroparens risk. Att
nian icke gjort detta, kan emellertid förklaras af rent praktiska
skäl. Man kan hafva | utgått från det faktum, att inroparens
underlåtenhet att betala i de ojämförligt flesta fallen har sin
grund i hans oförmåga dertill och att det följaktligen icke vore
något egentligt vunnet med att ålägga honom betala
differensen, hvars utkräfvande, derest det skulle ske genom
auktions-förrättarens’ försorg, kanske endast skulle leda till ökade
kostnader. Sådan lagen nu är, kan emellertid den, som stannat för
högsta budet, om han tycker sig hafva gått för högt, föregifva,
att han saknar pengar och derigenom ställa auktionsförrättaren
i valet mellan att på egen risk bevilja honom kredit och att
skrida till nytt utrop, hvarmed den förre inroparen blir fri från
all betalningsskyldighet. Väljer auktionsförrättaren den förra
utvägen, emedan han känner inroparen som en solvent person,
kan denne emellertid deremot intet invända. Den utväg att undgå
ansvar, som § 92 öppnar, leder således icke med säkerhet till
målet.

Mera betydelsefulla äro de modifikationer i de allmänna
grundsatserna om bundenhet vid auktionsbudet, som vid
exekutiva fastighetsauktioner föranledas af stadganden i U. L. §§
107 och 108. I förstnämda lagrum stadgas som bekant, att
genast efter inropet skall på visst sätt gäldas en del af
köpeskillingen eller ock säkerhet derför ställas, och påföljden af
underlåtenhet deraf är enligt sista punkten, att egendomen ånyo
utropas. Af ofvan anförda skäl kan ej heller i detta fall
antagas, att det nya utropet skulle ske på den försumlige
inroparens risk1.

’ För U. L:s utfärdande antogs stundom utan något stöd i lag, att det
nya utropet- borde ske pä den försumlige inroparens risk ; se Tidskrift för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free