- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
243

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ännu i midten af århundradet allmänt bruklig*. Man affärdade
sålunda i allmänhet spörsmålet, om den spekulant, som blifvit
öfver- (under-) bjuden, derigenom blefve fri från sin bundenhet,
med en hänvisning till, att så icke vore förhållandet med förste
köparen vid addictio in diem; auktionstillställaren ansågs
sålunda hafva valrätt mellan spekulanterna. Åfven Puchta2,
hvilken som nämdt i fråga om utbjudandets natur omfattade
acceptteorien, bedömde föreliggande fråga ur synpunkten af in diem
addictio, men ansåg, att detta aftal just vid auktionen hade den
innebörd, att äfven spekulanten befriades genom öfverbud.

Frågan om ett senare auktionsbuds inverkan på ett
föregående låter sig emellertid icke besvaras med ledning af de om
addictio in diem gällande grundsatserna. Med utgångspunkt
från acceptteorien har detta ådagalagts af Kindervater3. Han
påpekar den betydliga skilnaden mellan dessa båda företeelser.
Under det att vid en addictio in diem ett förmånligare bud i
allmänhet berättigar säljaren att välja mellan att låta det förra
aftalet ega bestånd och att sluta aftal med den senare och,
när öfverbudet undantagsvis befriar köparen, dock alltid lernnar
säljaren möjlighet att antaga det senare eller låta bli att ingå
något aftal alls, är förhållandet vid en auktion helt annat. Det
bud, som der befriar säljaren (eller mera generelt
auktionstillställaren) från hans bundenhet i förhållande till föregående
bju-dare, är nämligen åfven det en accept af det i utbjudandet
liggande anbudet och binder således ipso jure säljaren ånyo,
nämligen i förhållande till dess afgifvare. Korteligen uttryckt,
skulle Kindervaters åsigt kunna återgifvas så: vid en vanlig
addictio in diem är efter öfverbudet säljaren fri (bättre: har en
viss valrätt), köparen bunden; vid en försäljningsauktion år
köparen fri, säljaren befriad, men omedelbart bunden ånyo. * 8

1 Se t. ex. Gluck, Ausfuhrliche Erläuterung der Pandekten XVI s. 267
(1814); Mittermaier, Grundsätze des gemeinen deutschen Privatrechts,
Landshut 1830; II s. 463. — Inom den nordiska litteraturen framträder denna
synpunkt hos Hallager (Den norske Obligationsret, Kristiania 1859—60,\I
s. 206), som dock anser, att den bjudande befrias genom Öfverbud.

8 Puchta a. a. II s. 79.

8 Kindervater s. 11 ff., 360 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free