Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den polemik, som inom den nyare tyska vetenskapen
pågått äfven angående nu föreliggande fråga, har man också från
alla sidor erkänt, att densamma icke blifvit genom något
uttalande i källorna löst. Just derför, att man sålunda nödgats
ställa sig på en bredare grundval och hemta sina argument
uteslutande från ändamålet med auktioner och den i lifvet
her-skande uppfattningen af förhållandena dervid, har denna
vetenskapliga strid så stort allmänt intresse. De motsatta
ytterligheterna representeras äfven här af Kindervater och Ihering.
Den förre uttalar sig1 både från offert- och acceptteoriens
ståndpunkt för den meningen, att den bjudande genom
öfver-bud befrias från sin bundenhet, och, då Ihering* 1 2, utgående från
den förra teorien, frågar, hvad grunden skulle vara till en
rättsregel, till den grad stridande mot den allmänna grundsatsen,
att en persons bundenhet vid sitt ord icke röner någon
inverkan, derigenom attven eller flera andra personer göra anbud å
samma föremål, förklarar Kindervater3, att just vid auktion
undantag måste göras från denna regel på grund af
kontrahenternas afsigt, att den, som gjort ett bud, endast skall vara
bunden, så länge han är den högstbjudande. Att denna
uppfattning vore den i det praktiska lifvet förherskande vore
något-som icke ens af Ihering kunnat bestridas4, och detta kunde icke,
såsom han förmenat, förklaras blott deraf, att det högsta budet
såsom i regel tillika det förmånligaste, i de ojämförligt flesta
fallen plägade antagas.
Medan det i den mellan Ihering och Kindervater förda
striden angående utbjudandets juridiska natur är den af den
förre hyllade uppfattningen, som i allmänhet in dubio
tiller-kännes företrädet, har i nu föreliggande tvistefråga den senare
ten af addictio in diem af Menzel a. a. s. 161; jfr. deremot v. Ganstein II
s. 702. — Om den franska rättens »surenchére», se Garsonnet VII s. 3 not 6.
1 Kindervater s. 9, 10.
2 Ihering s. 170 ff.
3 Kindervater s. 357 ff.
4 Ihering (s. 391) och Regelsberger (s. 177) hafva äfven rörande denna
fråga förskaffat sig upplysningar om den mening, som vore rådande bland
auktionsförrättarne sjelfva, och dessa hafva på få undantag när hyllat den
asigten, att det fordras särskildt förbehåll i auktionsvilkoren, för att man
skall kunna gå tillbaka till en öfverbjuden spekulant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
