Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
praxis hafva vi att anteckna Kongl. Maj:ts dom d. 23 Okt. 18621,
genom hvilken en person ålades betalningsskyldighet på grund
af fastighetsköp, oaktadt den till stöd för krafvet åberopade
köpeafhandlingen icke var af honom undertecknad. Den
tolkning af lagrummet i fråga, som i detta rättsfall gjorde sig
gällande, torde näppeligen, åtminstone i senare tider, vara den af
domstolarna allmännast omfattade1 2 *. Som bevis härpå vilja vi
åberopa utgången af det rättsfall, som afgjordes genom Kongl.
Maj:ts dom den 30 Nov. 1893s, till hvilken vi i det följande
återkomma. Åfvenledes må nämnas, att i Finland, hvars
lagstiftning i förevarande afseende fullkomligt öfverensstämmer med
den svenska, »stadgad praxis» — enligt hvad Serlachius4 *
upplyser — »fordrar, att köpebrefvet skall innehålla äfven köparens
konsensforklaring, om ej denna ingår i skildt köpekontrakt».
Denna mening gjorde sig också der i högsta instansen (enhälligt)
gällande i en dom af d. 13 Nov. 18966, hvarigenom
krafpåut-fäst köpeskilling för fast egendom ogillades, emedan köpebrefvet
ej undertecknats af svaranden »samt något köp af i fråga
varande fastighet alltså, med afseende å stadgandena i 2 § 1 kap.
J. B., ej kunde anses hafva parterna emellan kommit till stånd» 6.
1 Ifrågavarande rättsfall finnes refereradt i N. T. 1865 s. 13ff.
Meningarna i högsta instans voro emellertid synnerligen delade; majoriteten
utgjordes af tre ledamöter, två justitieråd ogillade käromålet och ett tredje
pröfvade rättvist ålägga svaranden edgång; jfr. Kongl. Maj.-ts dom d. 14
Febr. 1812 (Backman, Handbok i tviste-, utsöknings- och rättegångsmål, Örebro
1863, s. 181) äfvensom rättsfall, refereradt i N. T. 1871 s. 544.
* Ask, (a. a. II s. 116) anför dock den ifråga varandedomen såsom bevis
på tillvaron af en sedvanerätt i denna riktning. Jfr. Gistrén (i en i
Juridiska Föreningens tidskrift årg. 22 införd uppsats) s. 2.
8 Se N. J. A. 1893 s. 501.
4 Serlachius, Lärobok i sakrätten enligt gällande finsk rätt, I,
Helsingfors 1899, s. 71 not 1.
Se rättsfall, refereradt i F. J. F. T. årg. 34 s. 479; jfr. samma tidskrift,
årg. 23 s. 350, 25 s. 358.
6 Äfven om man anser lagens stadganden fordra skriftliga
viljeförklaringar från båda kontrahenterna, följer deraf icke med nödvändighet, att
de måste föreligga i en och samma handling. I sjelfva verket torde detta
icke vara erforderligt, utan ett köpeaftal angående fast egendom bör anses
fullt giltigt, om dervid tillgått pä det sätt, att köpekontrakt upprättats J två
exemplar, af hvilka hvardera kontrahenten undertecknat det för den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
