Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härmed hafva vi sökt utveckla de vigtigaste af de skäl,
som tala emot den numera ganska allmänt utbredda åsigten,
att skrift och vittnen äfven i fråga om köparens viljeförklaring
skulle fordras såsom form, d. v. s. utgöra en förutsättning för
viljeförklaringens giltighet1. Ett. närmare ingående på denna
fråga förutsätter en på erforderligt rättshistoriskt material
grundad utredning af den intressanta frågan om förhållandet mellan
köpekontraktet och köpebrefvet2, med hänsyn till såväl grunden
till det allmänna bruket af dubbla köpehandlingar som särskildt
tiden för uppkomsten af antydda sedvana. En sådan kan här
ej lemnas redan af det skäl, att vi derigenom skulle föras
alltför långt å sidan af vårt egentliga ämne. Under sådana
förhållanden nödgas vi att vid den följande undersökningen räkna
med två möjligheter, eller med andra ord att göra den
oberoende af någon viss åsigt i det ämne, med hvilket vi senast
sysselsatt oss.
En fråga, som deremot icke får lemnas å sido i en
afhandling med en titel sådan som den nu föreliggandes, år den,
huruvida formföreskriften i J. B. 1: 2 — den må nu tolkas på ena
äfven, der beloppet ostridigt utgör handpenning, det kan ifrågasättas,
huruvida säljaren må ega behålla den, skola vi nedan,finna.
1 Ännu en föga tilltalande konsekvens af denna uppfattning,
följdriktigt genomförd, må påpekas. Om iakttagandet af föreskriften om »tvegge
manna vittne» är lika nödvändigt som tillvaron af skriftlig handling öfver
hufvud, borde en köpare af fast egendom kunna vägra att erlägga
köpeskillingen, äfven om krafvet grundade sig på obevittnade
köpeskillingsre-verser, utstälda vid det tillfälle, då köpebref å fastigheten till honom
öfver-lemnades. Blotta utfärdandet af en skuldsedel bör nämligen icke betaga
gäldenären rätten att göra invändningar på grund af det bakomliggande
förhållande, som utgör skuldsedelns causa. — Jfr. Chydenius s.* 355.
2 En sådan saknas fortfarande i den juridiska litteraturen; bidrag till
frågans lösning hafva emellertid lemnats af Nordling (Lagfarts- och
inteck-ningslagarna s. 59 ff.), Humbla (Om v ilkoren för eganderättens öfvergång
vid köp af fast gods s. 8—24) och Gistrén (i en i Juridiska Föreningens
tidskrift årg. 22 s. 1—11 införd uppsats, äfvensom i N. T. 1867 s. 239 ff.);
jfr. ock Chydenius s. 351 not 1, 353 not 2. — Möjligen år bruket att
upprätta dubbla köpehandlingar yngre, än man i allmänhet antager.
Anmärknings värdt är onekligen, att hvarken Abrahamsson eller Nehrman ens göra
en antydan derom. Tengwall (a. a. s. 123) omnämner visserligen särskildt
köpekontrakt, men tyckes betrakta det som en handling af underordnad
betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
