Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dervid kommer till stånd, om också erbjudande vissa
egendomligheter, åtminstone enligt svensk rätt måste uppfattas såsom
en försäljning. Med erinran härom hafva vi nu endast att
betona, att det sagda eger sin fulla giltighet, utan att lagens
stadgande om viss form för fastighetsköp deri föranleder några
som helst modifikationer1. Dermed att spekulantens anbud af
auktionsförrättaren antages, kommer ett verkligt köp till stånd,
och eganderätten till fastigheten öfvergår på inroparen.
Beståndet af dennes rätt år emellertid beroende deraf, att han å
före-skrifven tid fullgör sin betalningsskyldighet, då för motsatt fall
U. L. § 110 uttryckligen stadgar: »vare köpet ogildt, och besörje
auktionsförrättaren, att egendomen varder till försäljning ånyo
utlyst». Innebörden af denna bestämmelse säges i mptiven2
vara, att den genom inropet vunna eganderätten skulle vara
förenad med det suspensiva vilkor, att köpeskillingen
vederbörligen erlägges.
Sedan detta skett, skall köpebref utfärdas. Redan i Kongl.
Forordn, d. 17 Febr. 1748 stadgades, att sådant skulle
meddelas af »den, som öfver utropen satt är», d. v. s.
auktionsförrättaren, och denna föreskrift återfinnes numera i U. L. § 112
med det tillägg, att dermed bör anstå, till dess auktionen vunnit
laga kraft. Köpebrefvet har dock här icke sin vanliga
betydelse. I sådana fall, der något föregående köpekontrakt icke
upprättats, är det vid en frivillig försäljning först genom köpe-
1 Äfven vid exekutiva auktioner upprätthålles grundsatsen om
nödvändigheten af skriftlig handling enligt amerikansk rätt; se Kent IV s. 488
—489. På samma sätt bedömdes saken i preussisk rätt, innan något
sär-skildt stadgande i ämnet fans att åberopa; se rättsfall i Striethorst Archiv
fur Rechtsfälle 20 s. 352. Sådant meddelades först genom die
Subhasta-tionsordnung af d. 15 Mars 1869 § 38 och upprepades i 1883 års lag i
samma ämne § 80 mom. 3. Den allmänna uppfattningen af de tyska
parti-kullärrättemas ställning till denna fråga är numera, att vid exekutiva
auktioner inroparen är bunden redan genom sjelfva budet; se sålunda
Dern-burg I s. 888; Becher a. a. s. 1462, 1464, 1495; Reinhard, Die Ausföhrung des
Zwangsverkaufs im Zwangsversteigerungsverfahren, Leipzig 1887, s. 6 ff.
(sachsisk rätt); jfr. emellertid Gaupp a. a. s. 75. På samma sätt bör man
utan tvifvel besvara frågan enligt den nya för hela Tyskland gemensamma
lagen i ämnet, oaktadt den icke innehåller någon uttrycklig bestämmelse
derom; se Entwurf 1889 s. 219.
* Se Nya lagberedningens förslag till U. L. s. 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
