Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastigheten, derigenom att densamma af någon spekulant
inropas eller, i händelse förbehåll gjorts om pröfningsrätt, dermed
att säljaren eller någon å hans vägnar antager gjordt anbud.
Om således det aftal, som i ett sådant fall kommer till stånd,
icke kan anses som ett giltigt köp af fast egendom, följer dock
deraf icke med logisk nödvändighet, att detsamma skulle vara
helt och hållet ogiltigt. Ifrågasättas kan, att det borde betraktas
som ett aftal om framtida, försäljning, således som ett pactum
de contrahendo. En allmänt utbredd uppfattning af dylika aftal
går emellertid derpå ut, att, derest för ett visst aftal särskild
form är föreskrifven, denna föreskrift måste anses gälla äfven
ett föregående pactum angående slutande af ett sådant aftal1.
Mot denna lära har bl. a. Reuterskiöld1 2 3 ur principiel synpunkt
opponerat sig. Så till vida kunna vi instämma med honom,
som äfven vi erkänna möjligheten af juridiskt bindande,
formlösa aftal och utfästelser om företagande af någon formfordrande
rättshandling8. Om denna möjlighet skall förvandlas till
verklighet, måste emellertid, såvidt vi kunna finna, helt och hållet
bero på grunden till formföreskriften i fråga. Afser denna att
utgöra en garanti för allvaret med den gjorda viljeförklaringen
eller kan denna synpunkt blott antagas hafva medverkat till
formföreskriftens tillkomst, miåste formen ovilkorligen iakttagas
äfven vid ett föregående pactum de contrahendo, enär eljes
syftet med formföreskriften skulle helt och hållet gäckas4 * *.
Anlägga vi denna synpunkt på den fråga, som här sysselsätter
1 Se uttalanden i denna riktning hos Stobbe III s. 130 och Thöl I: 2
s. 164, jfr. s. 192. — I den nya tyska Givillagen är frågan icke besvarad
genom något generelt stadgande; se Motive 1888 I s. 184. — Bland svenska
författare kan som en anhängare af denna åsigt nämnas Nordling (s. 220).
2 Reuterskiöld, Pacta de contrahendo, Upsala 1899, s. 49—54, och der
gjorda hänvisningar till Degenkolb, Göppert och Adler.
3 Exempel på ett sådant aftal hafva vi i sjelfva verket i svensk rätt.
Fästningen eller trolofningen var nämligen, åtminstone enligt 1734 års lags
mening, ett formlöst aftal om ingående af äktenskap, hvilket senare aftal
då som nu var formfordrande. Jfr. Winroth, Äktenskaps ingående, Lund
1892, s. 149—151, 171—174.
4 Vi dela således härutinnan Regelsbergers åsigt (Pandekten, I sid.
• 499—500). — Jfr. Windscheid II s. 172—173; Lassen s. 12 och bland
svenska författare Ask a. a. II s. 4—5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
