Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, leder detta till det resultat, att någon forpligtelse att
framdeles sälja en fastighet icke kan grundas på en muntlig
öfver-enskommelse af sådant innehåll1. Det lär nämligen icke kunna
förnekas, att nämda synpunkt kan hafva medverkat till
stadgandet i J. B. 1: 2, men i så fall kan man med skäl fråga sig,
hvartill hela bestämmelsen om skriftform skulle tjena, derest den,
som obetänksamt nog muntligen utfäst sig att utfärda köpebref,
skulle kunna tvingas dertill.
Om det sagda är riktigt, måste det ega sin giltighet lika
väl, om ett aftal af nämda innehåll åvägabragts genom auktion,
som då det träffats under hand. Någon positiv lagbestämmelse,,
som berättigar en att bedöma det ena fallet annorlunda än
det andra, finnes icke i vår rätt. Annorlunda förhåller det sig
i vårt grannland Finland. Redan innan något särskildt
stadgande i ämnet fans att åberopa, hade af Serlachius2 uttalats
den åsigten, att, ehuru för eganderättens öfvergång jämväl i
sådana fall, der fastighet föryttrades å frivillig auktion, kräfdes
skriftlig öfverlåtelsehandling, det redan genom det med
klubbslag bekräftade högsta budet — der icke annat uttryckligen
bestämts — vore definitivt afgjordt, att fastigheten skulle öfvergå
till den, som gjort detta bud, hvadan ej mindre den föryttrande
än budets afgifvare derigenom vore slutligen bundne. Någon
bevisning till stöd för detta påstående presteras icke, och för vår
del kunna vi icke känna oss öfvertygade om dess riktighet.
Den då gällande finska rätten borde väl med samma
utgångspunkt som den svenska öfverensstämma med denna, försåvidt
icke en sedvanerätt i motsatt riktning skulle existera — något,
som vi icke sett ens uppgifvas. Gälde den ifrågavarande
grundsatsen icke förr, gäller den deremot nu i Finland. I § 6 af
Kejs. Forordn, om frivilliga auktioner d. 22 Mars 1898 heter
det nämligen: >Hvar, som å frivillig auktion inropat fast
egendom (registrering underkastadt fartyg eller del i sådant), vare
1 Ask (a. a. II s. 115—116) är förmodligen af samma åsigt, då han
jakande besvarar den af honom framkastade frågan, om formföreskrifterna
gälla äfven »det obligatoriska köpeaftalet». Jfr. rättsfall, refereradt i N. T.
1865 s. 144.
* Serlachius, Om arfskifte (F. J. F. T. årg. 23) s. 5. — Jfr. finska senatens
dom d. 4 okt. 1895 (samma tidskrift årg. 32, bilaga s. 85).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
