Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tressenternas synpunkt fördelaktigare att förfara på förstnåmda
sätt, som ju för öfrigt är vida strängare mot inroparen.
Enligt U. L. är saken sålunda klar. Nu frågas emellertid,
om det verkligen är blott på grund af den uttryckliga
bestämmelsen i U. L. § 110, som man kommer till detta resultat, eller
om det icke förhöll sig på samma sått redan förut. Det var
först genom Kongl. Förordn. d. 21 Mars 1835, som någon
generel föreskrift meddelades angående den tid, inom hvilken
köpeskillingen för exekutivt försåld fast egendom borde vara
gulden; dessförinnan synes detta hafva varit beroende på
bestämmelse i auktionsvilkoren för hvarje sårskildt fall1.
Näppeligen lärer man dock vilja påstå, att 1835 års författning skulle
hafva medfört en så genomgripande ändring, i hvad förut gält,
att först genom densamma den vid en exekutiv fastighetsauktion
högstbjudande blifvit af sitt inrop bunden; åtminstone skulle
detta varit en nyhet, hvarom, samtiden varit fullkomligt
omedveten. Otvifvelaktigt ansåg man under den tid af omkring ett
hundra år, under hvilken exekutiva fastighetsauktioner då redan
varit i bruk, den, som vid en sådan blifvit högstbjudande,
bunden, utan att någon skriftlig viljeförklaring från hans sida
förelåg och utan att någon särskild lagbestämmelse fäns att
till stöd derför åberopa.
Det är icke af blott rättshistoriskt intresse, som vi velat
konstatera detta, utan vi vilja gå ett steg vidare. Besinnar
man å ena sidan, att exekutiva auktioner å stadsfastigheter
enligt uttryckligt stadgande i Kongl. Förordn. d. 17 Febr. 1748
skulle ega rum å städernas auktionskamrar och att det under
tidernas lopp alltmera kom i bruk, att dylika auktioner å fast
1 Vid 1823 års riksdag antogo ständerna för sin del ett stadgande af
innehåll, att inropare borde erhålla en månads anstånd med betalningen.
På anförda skäl fann sig Kongl. Maj:t förhindrad att sanktionera detta
riksdagens beslut (se Bihang till riksståndens protokoll X: 2 s. 75 och R.
o. A:s prot. XI: 2 s. 93). Det märkliga härmed är, att man vid förslagets
behandling i riksdagen synes hafva utgått från, att betalningen enligt da
gällande rätt borde erläggas inom fjorton dagar (se lagutskottets
betänkan-den n:o 158 och 195; bihang VII: 2 s. 1013, 1359). Något stadgande
derom har dock oss veterligen aldrig funnits. Jfr. (Gassel och Norin), Tablå,
innefattande jämförelse mellan Lagkomiténs förslag till Allmän civillag och
den nu gällande, Sthlm. 1839, U. B. s. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
