Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egendom på landet förrättades af kronofogdar och länsmän, å
andra sidan, att städernas auktionsverk förr i större
utsträckning än nu egde uteslutande rätt att hålla äfven frivilliga
auktioner samt att kronobetjeningen icke utan framgång sökte
förvandla den dominerande ställning, de i detta afseende faktiskt
intogo, till ett rättsligt monopol1, d. v. s. att samma personer
i allmänhet förrättade både exekutiva och frivilliga auktioner,
samt att ej heller i fråga om de förra funnos några synnerligen
utförliga bestämmelser och att specielt om inroparens
betalningsskyldighet alla sådana saknades, besinnar man allt detta, ja,
då kan man med skäl fråga sig: År det sannolikt, att vid det
ena slaget af auktioner inroparen ansågs skyldig att betala, hvad
han bjudit, vid det andra icke? För vår del måste vi bekänna,
att vi icke tilltro vederbörande vid denna tid en sådan
distink-tionsförmåga, utan att enligt vårt förmenande hvarken inroparne
eller auktionsförrättarne då ännu förstodo bättre, än att de
förra äfven vid frivilliga auktioner borde betala, hvad de bjudit.
Men, om det verkligen förhöll sig så, att den allmänna
rättsuppfattningen i landet på en tid, som låg 1734 års lag så mycket
närmare, icke tog anstöt af att hålla en inropare af fast
egendom bunden, utan att någon skriftlig viljeförklaring från hans
sida förelåg, så se vi häri ännu ett skäl, som talar för den i
det föregående utvecklade uppfattningen, enligt hvilken
stadgandet i J. B. 1: 2 hade afseende å köpebrefvet såsom den då
för tiden förnämligare och oftare än nu utan något föregående
kontrakt förekommande köpehandlingen, så att en utfästelse att
såsom vederlag för fast egendom betala en viss penningesumma
och fullgöra öfriga köpevilkor icke skulle för sin giltighet kräfva
skriftlig form.
Utgår man från denna åskådning, blifvér det icke svårt att
förklara, huru man, redan innan några särskilda stadganden i
ämnet funnos, kunde anse den vid en exekutiv auktion å fast
egendom högstbjudande bunden vid sitt inrop. Deri ligger då
ingenting för sådana auktioner egendomligt, utan jämväl vid öfriga
fastighetsauktioner gäller då samma regel som vid
lösöreauktioner, eller att inropet icke är en juridiskt betydelselös utfästelse,
Se del I sid. 179 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
