Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I komna uppfattningen hyllas ännu af Montgomery1, under det
att den bekämpas af Nordling1 2 3, som deremot vill göra gällande,
att det ankommer på förmyndaren att påkalla uppfyllande af
ett af myndlingen ingånget aftal och att, om hpn besluter sig
härför, medkontrahenten icke kan undandraga sig aftälets
fullgörande. På någon undersökning af, hvilkendera af dessa åsigter
bör anses med svensk rått öfverensstämmande®, kunna vi här
icke ingå, utan inskränka oss till att uttala, att vi finna den
af Nordling omfattade förtjena företrädet, åtminstone i sådana
fall, då medkontrahenten känt till den andres omyndighet. Den,
som förbundit sig att till en omyndig person leverera en
kvantitet saker för visst pris, synes ock sakna fog att vid dennes
erbjudande af likvid undandraga sig fullgörandet af sitt åtagande
på den grund, att den andre icke år juridiskt pligtig att erlägga,
hvad han frivilligt erbjuder.
Analogt härmed skulle enligt ofvan berörda uppfattning
förhållandet vara med det aftal, som kommer till stånd vid en
auktion å fast egendom, intill dess skriftlig och bevittnad
viljeförklaring från säljarens sida kommer till stånd. Skilnaden är,
att i förra fallet det är ene kontrahentens bristande förmåga
af rättshandlingar, som förorsakar, att aftalets fullgörande icke
kan honom åläggas, under det att här det säljarens
viljeförklaring vidhäftande formfelet gör, att aftalet icke är för honom
bindande. I båda fallen föreligger ett aftal, af hvilket den ene
1 Montgomery a. a. I s. 560.
2 Nordling, Föreläsningar öfver Ärfdabalken, Ups. 1885, s. 304—308,
särskildt s. 307; jfr. Schrevelius II s. 376, 377; Trygger, Om fullmagt, s. 164.
3 Hvilken ställning praxis i senare tider intager till denna fråga,
framgår icke af de vanliga prejudikatsamlingarna. Der refereras visserligen ett
mycket stort antal rättsfall angående verkan af aftal med omyndig (se
ofvan sid. 304 not 1 samt N. J. A. 1876 s. 219, 1879 s. 287, 1881 s. 390,
1886 s. 286, 1888 s. 535, 1889 s. 247, 1892 s. 259, 261, 1896 s. 92 samt F. J.
F. T. årg. 23 s. 354; jfr. ock om gåfva N. J. A. 1898 s. 283 och der gjorda
hänvisningar), men samtliga dessa, utom det i N. J. A. 1879 refererade,
handla om aftal mellan omyndig och dennes föräldrar eller förmyndare.
Grunden till, att de i allmänhet förklarats ogiltiga, kan då ligga icke så
mycket deri, att den ene kontrahenten varit omyndig som att den andre
varit hans förmyndare, hvadan något aftal dem emellan jämlikt grunderna
för Ä. B. 22: 4 icke skulle kunna slutas.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
