Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna uppfattning ett tydligt uttryck i en i praxis i ovanligt
hög grad uppmärksammad Kongl. Dom d. 13 Apr. 1829*, livari
H. D. med undanröjande af de lägre instansernas domar
pröf-vade skäligt ogilla en persons efter uppnådd myndighetsålder
väckta påstående om åläggande för den, som med honom
under hans omyndighetstillstånd träffat aftal om köp, att
fullgöra detta och motiverade denna dom dermed, att »all
afhandling, innefattande ömsesidiga åtaganden, för att efter lag vara
gällande, måste vara sådan, att vid bristande fullgörande å ena
eller andra kontrahentens sida lagens biträde må kunna äskas
och erhållas för uppfyllande af, hvad aftaladt blifvit».
Denna åskådning är icke den förherskande i den utländska
doktrinen, hvilken såsom hufvudexempel på »hinkende Verträge»
just anför aftal, vid hvilka den ene kontrahenten saknar
erforderlig rättskapacitet1 2 * 4 * * *. I fråga om den svenska8 rättens
ställning till föreliggande fråga hafva inom teorien skilda meningar
uttalats. Den äldre, i det anförda prejudikatet till uttryck
1 Se Backmans lagsamling I s. 90. Jfr. ock en uppsats af Gistrén
med titeln: »Om aftal mellan myndig och omyndig person» (införd i N. T.
1865 s. 449—457), hvari nämda prejudikat tages till utgångspunkt för
framställningen och åtskilliga andra rättsfall anföras ur J. A.; till dessa kan
ytterligare läggas det i J. A. V s. 402 refererade.
4 Att den omyndiges medkontrahent enligt den romerska rätten var
bunden, är obestridt och i källorna direkt utsagdt; se särskildt 1. 13 § 29
de act. emt. (19. 1): »Si quis a pupillo sine tutoris auctoritate emerit, ex
uno latere constat contractus; nam qui emit, obligatus est pupillo, pupillum
sibi non obligat». Grundsatsen i fråga öfvergick i den preussiska rätten
(A. L. R. I: 5 §§ 11—13 och Gesetz fiber die Geschäftsfähigkek
Mindeijäh-riger d. 12 Juli 1875 § 4; jfr. Dernburg I s. 153) och har äfven upptagits
i B. G. B. §§ 108—110, ehuru med vissa modifikationer, bland hvilka den
vigtigaste är den, att medkontrahenten under vissa förutsättningar kan träda
tillbaka, till dess »Genehmigung» egt rum (jfr. Entwurf 1888 § 65,
Mo-tive I s. 134—137 och Protokolle der Kommission för die zweite Lesung
I s. 60—61). Bestämmelser af väsentligen samma innehåll som A. L. R:s
finnas äfven i österrikiska Gi villagen § 865 och schweiziska Lagen »uber
das Obligationenrecht» art. 32. — G. c. art. 1125 mom. 2 stadgar: »Les
personnes capables de s’engager ne peuvent opposer l’incapacité du mineur,
de l’interdit ou de la femme mariée, avec qui elles ont contracté»; jfr.
Lau-rent XVIII s. 558-564.
8 Ang. dansk-norsk rätt se Lassen s. 52, 84—85; Hallager-Aubert a. a.
a. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
