Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
garna af innebörden i J. B. 1:2. Så långe köparen icke
emot-tagit köpebref å egendomen, kan han till stöd för sin vägran att
fullgöra aftalet åberopa, att det honom erbjudna köpebrefvet
icke är af samma innehåll som det parterna emellan muntligen
träffade aftalet, ty något annat är han naturligen ej skyldig att
uppfylla. Säljaren måste då bevisa osanningen af detta
före-gifvande, och ett sådant bevis måste naturligen falla sig
synnerligen svårt Möjligen ligger häri en medverkande
omständighet till uppkomsten och utbredningen af sedvanan att
upprätta ett särskildt köpekontrakt före köpebrefvet, liksom ock till
det förhållandet, att frågan om köparens bundenhet just vid
auktioner bragts under debatt. Här föreligger nämligen ett,
stundom af offentlig myndighet fördt, protokoll, upptagande
köpe-vilkoren, och det måste naturligen vara lättare för en säljare
att med detta i hand visa grundlösheten af inroparens
föregif-vande om skiljaktighet mellan den skriftliga köpehandlingen
och de muntligen aftalade köpevilkoren än att möta en
liknande invändning af den, med hvilken under hand aftalats om
fastighetsköp. Åfven enligt denna tolkning af J. B. 1:2 kan
det sålunda vara af största vigt att låta förse
auktionsproto-kollet med inroparens underskrift, men nödvändigt för
giltigheten af hans viljeförklaring är det icke. Skulle inroparen
erkänna öfverensstämmelsen mellan köpebrefvet och de
auktions-vilkor, på grundvalen hvaraf han afgaf sitt bud, eller skulle
bevisning derom förebringas, bör enligt denna uppfattning något
afseende icke fästas vid hans bestridande af betalningsskyldighet,
allena på den grund att skriftlig viljeförklaring från hans sida
icke föreligger.
Med den andra åf de båda i det föregående omnämda
tolkningarna af J. B. 1:2 kommer man till alldeles motsatt
resultat. Om nämligen vår svenska rätt, i likhet med hvad som
anses1 gälla om de främmande lagstiftningar, enligt hvilka köp af
fast egendom är ett formfordrande aftal, kråfver, att båda de
viljeförklaringar, hvaraf köpet består, skola föreligga i skriftlig
form, måste — vid det förhållande, att man icke är berättigad
att vid auktion eftergifva något på formfordringarna — deraf
följa den för vårt ämne ytterst betydelsefulla satsen, att den,
1 Jfr. Siegel s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
