Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vid en fastighetsauktion stannat för högsta budet, icke
derigenom ådragit sig någon som helst betalningsskyldighet1,
1 Detta erkännes ock inom de utländska rättssystem, som fordra viss
form för fastighetsköp; se ofvan sid. 294 not 2. Hvarken i Preussen eller
Baiem anses sålunda den vid en fastighetsauktion högstbjudande bunden,
innan auktionsprotokollet af honom undertecknats. Detsamma borde gälla
enligt den nya tyska Civillagen, men från dess grundsatser har gjorts ett
märkligt undantag genom § 181 i den förut nämda Lagen »uber die
Ange-legenheiten der freiwilligen Gerichtsbarkeit». I den lydelse, detta stadgande
hade i det för riksdagen framlagda förslaget (§ 177), uttalade det endast,
att Vid auktioner protokollet endafet behöfde undertecknas af den
högstbjudande eller annan bjudare, som fortfarande vore af sitt bud bunden. Vid
förslagets behandling i riksdagen framstäldes emellertid yrkande på att
härtill foga ett tillägg af innehåll att, om en sådan bjudande vägrade att
un-derskrifva eller före förhandlingens afslutande aflägsnade sig utan att hafva
undertecknat protokollet, »so genugt die Beurkundung seines Meistgebots
nebst Angabe des Grundes, aus welchem er nicht unterschrieben hat». En
representant för de förbundna regeringarna fann förslaget betänkligt för det
fall, att vederbörande vägrade att skrifva under, då detta kunde uppfattas
som ett bestridande af forpligtelsen, men hade intet att invända deremot, i
händelse han aflägsnade sig. Sedan yrkandet inskränkts till sistnämda fall.
blef det antaget och inflöt i Lagen § 181; se Hahn, Die gesammten
Materialien zu den Reichsjustizgesetzen, VII, Berlin 1898, s. 29, 166—167;
Pro-tokolle der Kommission fur die zweite Lesung des Entwurfs VI s. 425 ff.
Bestämmelsen i fråga är i vår tanke olämplig; antingen bör man fordra
vederbörandes underskrift äfven vid auktioner eller ock då eftergifva denna
fordran. (Härför uttalade sig Jastrow i sin anmälan och kritik af förslaget i
Archiv fur Burgerliches Recht Bd. 13 s. 359—361. Civillagen för Zurich
§912 gör ock just vid auktioner undantag från den eljes erforderliga
skriftliga formen för fastighetsköp). Att göra någon skilnad mellan de fall, då
han vägrar skrifva och då han aflägsnar sig utan att hafva skrifvit, synes
deremot högeligen oegentligt; jfr. Becher a. a. s. 503 not 58.
I den engelsk-amerikanska rätten erkänner man som nämdt, att »The
statute of frauds» är tillämplig äfven vid försäljning å auktion, men de
praktiska olägenheterna af, att en inropare således skulle vara obunden, ända
lill dess någon skriftlig handling föreligger, undgår man genom följande
allmänt omfattade, för svensk rättsuppfattning absolut främmande lära.
Förrättaren af en offentlig auktion bör anses som »an agent for both parties»;
genom budet måste inroparen anses gifva denne i uppdrag att göra allt,
hvad på honom ankommer, för att åvägabringa försäljningen och således
äfven att anteckna inroparens namn i protokollet. Genom att han så gör
— förutsatt att det sker vid sjelfva auktionstillfället, ty längre anses hans
befogenhet i följd af uppdraget icke sträcka sig — uppkommer ett aftal,
som tillfredsställer form fordringarna i »The statute of frauds» och som ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
