Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kongl. Förordn. d. 1 Maj 18101 till J. B. 1:2 foga ett andra
moment, hvarigenom vissa förbehåll af ifrågavarande innebörd
förklarades vara utan verkan. Om giltigheten af de i denna
författning åsyftade aftalen synes i den dittills gällande
rättstillämpningen icke hafva försports någon tvekan — deras
laglighet kan till och med anses höjd öfver allt tvifvel genom
bestämmelserna i Kongl. Förordn. d. 6 Febr. 1849. Men, om det
förhåller sig så, lärer väl deraf få anses följa, att aftal om
fastighetsköp; hvilka icke drabbas af stadgandet i J. B. 1: 2
mom. 2, medföra verkan efter sitt innehåll. Vi kunna icke här
närmare ingå på tolkningen1 2 af berörda stadgande, utan nöja
oss med att konstatera, att såväl dess ordalag som dess grund
förbjuda att utsträcka dess tillämplighet till andra än vid
köpe-eller skiftesaftal3 angående fast egendom fogade resolutiva vilkor
till säljarens förmån eller öfverenskommelser* hvilka fylla samma
funktion som dessa.
På detta sätt kan man emellertid icke uppfatta ett i
auk-tionsvilkoren intaget förbehåll om rått att antaga eller förkasta
gjordt anbud. Ett af båda kontrahenterna undertecknadt
auk-tionsprotokoll af sådant innehåll är derför enligt vår åsigt
bindande för inroparen4. Tidslängden för denna bundenhet beror
1 I finsk rätt har man fått motsvarighet till detta stadgande genom
Kejs. Förordn. d. 20 Juni 1864 ang. olämpliga förbehåll vid fastighetsköp.
Se ang. tolkningen af denna Chydenius s. 367; Serlachius, Sakrätt, Is. 71:
diskussioner i F. J. F. T. årg. 13 s. 335 ff. (om författningens tillämplighet
å fastighet i stad), 31 s. 183 ff. och 32 s. 366 ff. samt rättsfall i samma
tidskrift årg. 28—29 s. 310.
2 Rättsfall i ämnet finnas refererade i J. A. XII s. 273, XVI s. 184,
XXXI s. 102 samt N. J. A. 1876 s. 363 (äfven i N. T. 1877 s. 169), 1881
s. 49, 1885 s. 174, 1888 s. 507.
8 Således gäller detsamma icke gåfva af fast egendom; jfr. Å. B.
16: 1 i dess lydelse enligt Kongl. Förordn. d. 27 Apr. 1810.
4 Samma uppfattning kom till uttryck i Domänstyrelsens ofvan
omför-mälda skrifvelse till Kongl. Maj:t af d. 10 Maj 1894. JuStitiekanslersembetet
uttalar deremot i sitt d. 28 Juni s. å. daterade utlåtande vissa tvifvel,
huruvida någon rätt skulle kunna göras gällande gent emot en inropare i här
förutsatta fall.’ Från dennes sida kunde enligt embetets förmenande, intill
dess beslut fattats om anbudets antagande, möjligen göras invändning om
bristande samtycke från säljarens sida. Jämväl kunde befaras, att inroparen
komme att till sitt fredande åberopa den omständigheten, att fastigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
