Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erlågga skilnaden mellan detta belopp och högsta budet vid det
nya utrop, som i så fall skall ega rum. Att
principalutfästelsen enligt mångas mening är ogiltig — förutsatt att skriftlig och
bevittnad viljeförklaring från inroparens sida icke föreligger —
hafva vi tedan sett. Men förhåller det sig på samma sätt med
åtagandet att betäla differensen1? För ätt finna svaret härå
torde vara nödigt att något närmare göra sig reda för
innebörden af detta åtagande. Det riktiga torde vara att
karaktärisera aftalet derom såsom ett konventionalstrafif, hvarmed ju
plägar förstås en förbindelse att presterå något (vanligen att
betala en på ett eller annat sätt bestämd penningesumma), i
händelse man underlåter att uppfylla en annah förut eller
samtidigt ådragen förbindelse. I svensk Tätt äro utfästelser af nu
ifrågavarande slag kända under namn af viten. Några generela
bestämmelser derom finnas som bekant icke i vår lag, men dels
deraf, att vår rätt hvilar på aftalsfrihetens’princip, dels på grund
af det genom Kongl. Forordn, d. 11 Aug. 1815 gjorda tillägget
till H. B. 9: 6 (som förklarade vid försträckning af penningar
utfäst vite ogildt) synes man vara berättigad att draga den
slutsatsen, att vitesbestämmélser, fogadé till andra giUiga aftal, i
allmänhet äro fullt lagliga och kunna göras gällande gent emot
den, som vitet utfäst1 2.
En särskild fråga är emellertid, om giltighet niå
tillerkännas en dylik bestämmelse, om den förekommer i anslutning till
étt hufvudaftal, hvilket af en eller annan anledning icke är
bindande för den, som utfäst vitet. Möjligen bör denna fråga be-
1 Justitiekanslersembetet (på hvars hemställan i Kongl. Skrifvelsen d.
15 Mars 1895 infördes bestämmelse om skyldighet för inropare att betala
kronan visst belopp, i händelse köpeanbudet skulle ryggas) utgick, enligt
hvad af dess utlåtande framgår, dervid från, att, äfyen om inroparen icke,
oaktadt protokollet vore af .honom undertecknadt, skulle kunna tillförbindas
att fullgöra principalutfåstelsen, han i allt fall vore bunden af den i
auk-tionsvilkoren innehållna bestämmelsen om skyldighet att erlägga skilnaden
mellan de båda inropssummorna.
2 Uttryckligt stadgande i denna riktning var föreslaget af Lagkomilén,
se dess Förslag till Allmän civillag, H. B, 15: 1, och motiven s. 208—209;
jfr. Hasselrot o. Håkanson a. a. s. 240—245. . Se .ock diskussionen i F. J.
F. T. årg. 27 s. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
