Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svaras olika i olika fall1. Ar grunden till hufvudaftalets
ogiltighet, att det går ut på något juridiskt eller moraliskt otillåtet,
bör otvifvelaktigt äfven. vi tesbestämmelsen vara ogill (t .ex. en
utfästelse att misshandla någon för medkontrahenten misshaglig
person vid ätventyr att eljes vara skyldig betala visst belopp).. Fråga
är nu, om detsamma, bör antagas gälla, i händelse hufvudaftalet
är ogiltigt på grund af formbrist, men den för detta
erforderliga- formen icke kräfves för ett fristående aftal af enahanda
innehåll som vitesutfästelsen. I utländsk doktrin och praxis är
detta spörsmål lifligt omdebatteradt* 2;. såsom den herskande
läran torde emellertid kunna betecknas den, som fått sitt.
uttryck i den nya. tyska Civillagen § 344, hvilken stadgar:
»Er-klärt das Gesetz das Versprechen einer Leistung fur unwirksam,
’ Om hiifvudaftalet - är ogiltigt på den grund, att prestationen icke »i
sig äger någon nyttighet, för den berättigade» (jfr. Nordling s. 84), torde
näppeligen vitesbeståmmelsen heller vara giltig. Om t. ex. två personer
öfverenskomma att dagligen på visst klockslag träffas å viss plats för att
företaga en promenad, och att den, som kommer för sent, skall plikta några
öre eller kronor, kan väl denna öfvérenskommelsé svårligen göras gällande
inför rätta. Annorlunda ’bör frågan möjligen, bedömås, om plikt är bestämd
för den, som kommer för sent till ett styrelsesammanträde eller annan sarm
mankomst och derigenom hindrar förhandlingarnas början... ,
2 Inom das gemeine Recht är denna fråga synnerligen pmtvistad.
Såsom den åtminstone numera herskande uppfattningen torde dock kunna
betecknas, att, om hufvudaftalet är ogiltigt pä grund åf foriribrist, det förhåller
sig på samma sätt med ett dertill fögadt aftal om konventionaMraff,
åtminstone försåvidt formföreskriften afser att < utgöra -én garanti för allvaret
med den viljeförklaring, för hvilken den gäller. Se härom Windscheid §
286; Regelsberger s. 140—143, och , samme författares Pandekten, I s. 500
vid not 26; jfr. ock Stobbe III s. 130 vid not 18 och Thöl I: 2 s. 165, 167.
Denna grundsats har upptagits i den preussiska rätten (A. L. R. I: 5
§ 310; se ang. tolkningen deraf Förster-Eccius I § 79 höt’ 65, § 107 not 3;
Dernburg I § 96 not 10, II § 39 not <7); likaså i Civillagen för Sachsen §
1433. Äfven enligt fransk rätt, ,G. c. art. 1227 (jfr. Zacharias. II s. 288 not
2; Laurent XVII s. 428 —431), dermed dpn holländska Burgerlijk Wetboek
art. 1341 öfverensstämmer, gäller, att »la nullité de 1’obligation principale
entraine celle de la clause pénale». pen schweiziska Lagen uber das
Obliga-tionenrecht art. 181 innehåller ingen bestämmelse för det fall, att grunden
till hufvudaftalets ogiltighet ligger i formbrist; (jfr. kommentaren till denna
lag af Schneider u. Fick, Zurich 1896, I s, 316 och en dissertation af v.
Schuh-macher, Zurich 1883, s. 98—100). Om den danska rättens ställning till frågan
hänvisas till Lassen, Haandbog i Obligationsretten, Speciel Del, s. 546—547.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
