Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 januari 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att nu, som sagdt, sänka mina sinnen,
sänkte jag dem ned till afsvalning i ätherns dunkelblå,
af ljus glittrande, ocean. Jag gick länge och
väl, och mådde väl, och ville ändteligen tänka något
klokt eller förståndigt eller, ”wo möglich,” qvickt om
det under, som nyfödt inströmmade genom mina ögon
ända ned i det nedersta af min varelse; — ”d’aber
war ljoga.”
Månen är visst en decorations-målare för de
rörliga coulisserna i andeverldens scener, en det inre
lifvets sol, som för känslan och inbillningen öppnar
en långt vidsträcktare horisont, än den egentliga solen
för sinneverlden. Solen är deremot för det inre
lifvet, ofta nog, blott en måne: på en fläck är det
ljust; men strax omkring möta skuggor, der själen
ingenting ser, och af brist på göra nickar in i
slummer. Men oaktadt man nu i en mån- och stjernklar
afton känner sig rikare, så består dock denna rikedom
ofta blott i en allmän, en enda hel känsla och
åskådning; som, då man vill af språkets atomer
sammansätta ett portrait deraf, blir knappt en eländig
silhouette, — äfven då det som bäst lyckas, att
gifva den ett uttryck.
Kort sagdt: jag vandrade mållös och nästan
tanklös genom den ena alleen framåt skogsparken. Jag
kände blott — för att göra på läskammarspråk en
öfversättning — att det, alltsedan qvällen af den dagen,
då vi sist sågo hvarandra, igenslutna herrlighetens
rike åter stod öppnadt. Jag kände mig sjelf såsom
en hel triumferande församling i den tempelbyggnad,
hvars dôm hvälfver sig in i det oändliga, der jag
vid Lunas kronljus hade de stora stjernorna till mina
närmaste grannar, — i stället för de små
marionettsjälarne i förmakets grafcapell, hvilka, då talgljusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
