Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 januari 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitta på thronen (d. v. s. i kronan), synas äfven mig
som temmeligen väldiga verldskroppar. Jag gick och
gick, längre och längre, in i tjocka skogen. Mörkret,
som förut så länge varit min styggelse, medan
det var ett blott töcknigt ägyptiskt pestmörker, var
mig i skogen nytt och uppfriskande. Bland granarnas
svarta natt befann jag mig som i en grufva, der
(ofvan körvägen) en remna lockade min längtande
blick upp till den halfklara natt- och dagen; och på
denna remna gick tanken, liksom på en vintergata,
upp till den rätta stora verlden. Jag gladde mig
att allt var så stumt — ty, utom mina fötters
krasande här och der i de nyss tillfrusna hjulspåren,
hörde jag ingen knäpp, ingen susning ens af någon
stilla väderflägt. Plötsligt ”grånade” i skogen ett:
Uh — hu! Det kläckte litet i mig vid denna
basröst; men när jag besinnade mig, fann jag, att det
ej kunde vara annat, än den af mig aldrig hörda
Ufven. Vips gjorde tanken ett aërostatiskt språng
till B. och in i Mamsell B—s berättelse om Ufvens
nattliga skrän. Jag såg den gamla uppstoppade
Ufven för ögonen; hela B***s- hösten och vintern
gjorde revue och defilerade förbi minnet; allt under
den ensliga fågelns uprepade allvarsamma: Uh — hu!
Om jag företagit mig att beräkna, huru många
famnar jag framskred imellan hvarje Uh — hu! hade
jag med temlig precision kunnat mäta den väg jag
gick. Men i denna stund tänkte jag ej mer på
vägen, än att jag vaktade mig behöfligt för att falla
på näsan i knagglorna. Ej heller brydde jag mig
stort om målet, så länge B***s-minnena räckte. De
kunna synas ej vara allt för vidlyftiga att genomgå;
åtminstone ej så, att man skulle kunna lifnära tanken
dermed ända till Sv**a kyrka, d. v. s. en half mil
ifrån deras utgångspunkt i skogen. Men så var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
