Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 januari 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock, for det vackra talets skull, fö ostördt njuta;
nen si elfvan, den Kr i sig sjelf en oförskämd
orimlighet.” Elfvan följde omedelbart efter tian, liksom
den hört till samma rote; då kunde jag ej hålla mig
ifrån, att med hämmad vrede ropa: ”Hur iftnge skall
hungren då räcka?” — Du såg bara flygtigt upp ur
Franskan, och frågade, ettvas befremdet: ”Hur då?"
under det du oförtöfvadt bet i det tolfte. -— Då var
mitt qval fördigt ”Vore jag Bergklint, så söng jag
min ode öfver Motgftngen *) i lika så många stropher
som han, att den glupande Ulfven måtte bevekas till
tårar, och — liksom Tantalus i underjorden vid Or*
phei spel — glömma sin äppelhunger (se Mythologien).
Men nu är jag sjelf en lidande Tantal, tills han för
äta äpplena allesamman undan min olycksaliga åsyn.
Ack! hade han redan tjugu i sig, för jemnhetens
skull, eller vore det tjugonde ett sotigt Sodomsäpple,
for att skrämma från fortsättning!” — Så ungeför
qved jag för mig sjelf. — Ej bättre var det, då
Ludvigs bokpress gick, på din bureau-klaff. Den
knar-kade till, dock tyst nog, .vid hvart exemplar af rader
(ty mer rymde, som bekant är, formen ej}; och
der-vid måste i Kants Kritik der reinen Fernunft hvarje
rad lida men, tills slutligen Kant slogs ur hågen för
idel kritisk uppmärksamhet på hvad som skulle
tryckas bakom ryggen. Ludvig ville något foga sig
efter min nyck, och trycka incognito; men det
förvärrade saken: ty då fick jag mer besvär att höra
efter, hvad som platt inte kunde höras. — Jag hade
då ännu ej läst Jean Paul och hans damborst-plägor,
och sökte derföre att bestraffa mig sjelf med
påminnelsen om Jonas’ knot och kurbitsen; fast
för-gäfves. Nu mera, sedan jag hos Jean Paul (som ock
*) Bekant Sr vSl han» Ode: Hur lånye åkall stormen du råcka?
••»Q går efter Rousscaus melancholUka melodi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
